Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jo, det enda, som fortjenar kallas lycka, &r
att ligga känslolös mellan fyra bräder», sade
Ragnar dystert. Han kände på sig att han pinade
flickan, och’ han tyckte själf att han var odräglig.
Det förargade honom att han inte kunde vara
imponérande på ett fint sätt, utan skulle plumpa
ner sig i dumheter, som visserligen uttryckte
hans stämning, men ändå... Han hadé nästan
lust ätt tala förstånd med tösen, men det var
honom rakt omöjligt att bli fullt naturlig, och
han erfor därför en stor lättnad, när fru
Ljungkvist återköm och tog fröken Dahlberg med
sig hem.
Ragnar föydé dem med blicken. Det
kändes nästan sora en missräkning att inte Lilli
vände sig om en enda gång. Månne han ej
intresserade hänne ? Det vore då förunderligt.
Eller var häniies uppfostran värkligen så god och
fin, att hon kunde lägga band på sin nyfikenhet?
Inte såge det just ut till att bli något
kärleks-äfventyr med hänne. Den grönspräckliga
klänningen var afskyvärd, och så var hon alltför
bred i ryggen, där hon gick. Hon hade
någonting bastant hos sig, någonting ärligt prosaiskt,
som utestängde hvarje tanke på romantik. Undras
månne hvilken af härrarna som före sommarens ‘
slut skulle bli hännes fästmani
Utan att göra sig reda för motivet, infann
Ragnar sig till kvällsvärden något tidigare än
vanligt. Han kom, just när Lilli erbjöd sig att
duka bordet, för att spara fru Ljungkvist besväret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
