Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Gör bara som jag berl» fortfor han
allvarligt. »Ni km naturligtvis inte se hvad folk
går för. Men håll fru Ljungkvist på distans I
Låt det aldrig gå så långt, att ni säger tant till
hanne, som hon troligtvis kommer att föreslå rätt
snart. Ger man hänne fingret, tar hon hela
handen. Se så, nu har jag sagt hvad jag
ville.»
Han vände sig bort, men kände på sig att
hon betraktade honom.
»Är ni ond på mig?» frågade han.
»Nej. Jag tackar er.»
Det blef en långvarig tystnad. Ragnar
tyckte slutligen att han borde säga någonting.
Men att fortsätta samtalet i en förtrolig ton ville
han ej, och slå in i det raljanta pessimistiska
maneret kunde han ej. Ofrivilligt undslapp honom
ett och annat uttryck utan mening, liksom talade
han omedvetet högt till sig själf. När han märkte
det, blef han förlägen och dyster.
»Ni måtte ha en bitter erfarenhet af lifvet»,
yttrade Lilli sakta.
»Åhja, nog har jag det.»
»Ni ser så olycklig ut.»
»Jaså, tycker ni det? Ni har ju en riktigt
skarp blick ... Nå . . . min olycka skulle ni inte
förstå, och därför är det bäst...»
»Ack», af bröt hon ängsligt, »det var inte
meningen att. . . förlåt, om jag...»
»Ni behöfver inte be om förlåtelse. Jag
skulle gärna berätta för er något ur mitt lif, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
