Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det naturligtvis så mycket bättre. Han skulle
kunna värka obeskriiligt godt på den stackars
tösen, och för honom själf kunde det för öfrigt
vara godt att sysselsätta sig med annat än de
sorgliga framtidstankarna.
Ragnar behöfde ej särskildt söka tillfällen till
samtal med Lilli. När han kom ut med båten,
hade fruntimren för det mästa börjat sin
middagslur, och Lilli satt merendels ensam, på verandan
eller nere vid stranden, under träden. Ragnar
hade snart kommit i vana med att slå sig ner
vid hännes sida. Till en början var hon skygg
och tillbakadragen, ehuru hon öppet och nästan
tacksamt besvarade hans frågor om hännes familj,
hännes barndom och andra enskilda
förhållanden, som han intresserade sig för att få veta.
Men snart, redan efter ett par dagar, började
hon närma sig honom med en barnslig tillit, på
hvärs naiva uttryck han ej kunde misstaga sig.
Också visade Ragnar sig numera, när de befunno
sig mellan fyra ögon, från sin mäst vinnande
sida. Det hårda, bittra, frånstötande,
pessimistiska, som blifvit hans andra natur i
umgänges-lifvet, smälte ner som vax, när han talade
förtroligt med denna renhjärtade varelse, och han
njöt af att liksom draga fram det goda, som
hans känsliga själ innerst gömde. Han
behandlade Lilli som ett läraktigt barn. Alla deras
samtal voro liksom uppfostrande föreläsningar å
hans sida,, blygsamt framställda frågor å hännes.
Han invigde hänne i den lifsuppfattning, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
