Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upptäckte han till sin förvåning att’ hon älskade
honom 1 Att han icke märkt någonting på
hänne förut! Det var naturligtvis den der
varningen för dansösen, som fört med sig hela den
här •tillställningen* Att han ej kunde vänja sig
af med att ständigt vilja spela försyn, ständigt
blanda sig i saker, som ej anginge honom det
ringaste! Felet var hans. Han kände
samvetsförebråelser öfver åtskilligt, som han ej menat
någonting särskildt med, men som alltid
omedvetet smög sig in i hans beteende mot unga
flickor, någonting i blicken, i röstens tonfall.
Han visste mycket väl att han mot Lilli icke
varit så kall som en vän borde vara. Hur skulle
det sluta? Gifta sig kunde han icke. Låtsa
om ingenting vore kanske det rättaste. Då
skulle hännes känslor kanske småningom
förbytas till vänskap, och då . . . Nej, han visste
med sig att han ej skulle kunna spela den
kallsinnige, om han ock föresatte sig det aldrig så
mycket. Han borde resa, genast. Men hur
skulle han säga hänne det? Och hvart skulle
han ta vägen? Det skulle kanske bli en ny
historia, värre än det redan var? Och vore
det rätt att resa nu och lämna hänne ensam
kvar med det öfriga sällskapet? Stackars liten!
Hvad hon såg menlös ut, där hon satt och tänkte
på gud vet hvad!
Han flyttade sig åter intill hänne och lade
sin arm bakom hänne, på bänkens ryggstöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
