Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ringen skulle betyda. Fru Ljungkvist hade
försmädligt dragit på mun och yttrat någonting om
att förlåfhing ej vore detsamma som giftermål.
För att kunna vara helt ostörda, foro de ut
på sjön. Det var för Ragnar en värklig njutning
att icke längre behöfva ta hänsyn till folkprat
Lilli var lycklig, men lät då och då ett ord falla,
som tydde på att hon ej öfvervunnit sina
betänkligheter. Ragnar, som kände sig lugnare, sedan
förlåfningen väl hade blifvit ett faktum, talade
förtröstansfullt om deras framtid. Till att börja
med finge de ju visserligen ta ett lån, då Lillis
obetydliga förmögenhet var placerad i en fastighet
och således först om en längre tid kunde fas ut.
Men sedan skulle han nog förtjena så mycket,
att de kunde lefva, och lite till. Han hade
lyckligtvis godt anseende, stor arbetsförmåga, rätt
många relationer och — det trodde han sig kunna
säga utan skryt — äfven skicklighet. Han ville
naturligtvis ej åtaga sig hvilket arbete som hälst,
och därför kunde det möjligtvis dröja några
månader, innan förtjensten blefve tillräcklig för
behofvet. Men sedan skulle det gå så mycket
lättare. I nödfall kunde han ju lefva på
öfver-sättningsarbete, något som jämförelsevis lönade
sig ganska bra, om också äran ej var särdeles
stor. Lilli invände fogligt att han med allt detta
likväl ej finge tid att skrifva hvad han ville,
skönliterära saker. Men äfven det ansåg han
jtajce som en omöjlighet alls, i den förtröstansfulla
-sfelhnning som nu fatt makt med honom. Finge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
