Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ledning. Hannes tankevärld hade blifvit en helt
annan än förut, och lifvet hade för hänne fatt
en helt annan betydelse. Hon skulle nog med
tiden kunna höja sig upp till honom och bli en
hjälp för honom. Var det orätt af hänne att
tro sig om så mycket? Trodde han inte själf
detsamma?
»Jo, därom är jag öfvertygad», svarade
Ragnar förtröstansfullt.
Men, fortfor han, en sak ville han särskildt
lägga hänne pä hjärtat, fastän det kanske ej
be-höfdes: att hon alltid skulle vara sann emot
honom, hänsynslöst öppen emot honom. Det
enda nödvändiga vilkoret för lycka i ett hem
vore öppenhet mellan familjens medlemmar. Det
att hans föräldrahem varit så olyckligt hade i
främsta rummet berott därpå, att hvarje medlem
af familjen omärkligt spunnits in i ett nät af lögn
och förbehållsamhet, ur hvilket det varit omöjligt
rycka sig loss, äfven med den allra bästa vilja.
Hans eget hem åtminstone skulle bli raka
motsatsen därtill. Kärleken, den kunde gärna vara
borta, d. v. s. den kärlek, som består i ett sinnenas
rus eller ett fantasiens och känslornas rus, ty den
kärleken är endast ett tjusande själfbedrägeri, en
poetisk lögn, hvars ursäkt ligger i dess poesi.
Men öppenheten vore nödvändig. Upptäckte
han att hon dålde någonting för honom, att hon
ej blottade för honom hvarje skrymsla i sin själ,
då skulle han lida förfärligt. Det skulle då
komma någonting främmande mellan dem, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
