Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af att man gaf och tog på samma gång. En
sådan kärlek skulle deras kunna bli. Men ville
hon hos honom väcka den känsla, som han nu
skildrat, då vore det icke nog att hon hjälpte
honom, att hon slösade ömma omsorger på honom,
att hon tröstade honom, att hon uppoffrade sig
för honom, att hon själf utvecklade sig. Hon
skulle tillika liksom draga fram ur honom alla
dålda möjligheter, göra honom till skald, ge hans
ande vingar! Tilltrodde hon sig att kunna göra
det? Ville hon låfva honom att försöka och
inte ge tappt?
»Ack ja, gosse, det skall bli min högsta
sträfvan på jorden!»
Sådana samtal som detta upprepades nu
dagligen. De värkade förunderligt stärkande och
upplyftande på dem bägge två samt förde dem
allt närmre hvarandra. Något, som likaledes i
hög grad stärkte bandet mellan dem, var det
mindre glädjande sätt, hvarpå deras anhöriga
mottogo underrättelsen om förlåfningen. Lillis
syster skref ju visserligen ett mycket hjärtligt
bref med varma lyckönskningar, ehuru äfven hon
röjde någon oro öfver att Lilli förhastat sig.
Men svågern, som aldrig annars brukade skrifva,
präntade nu hela fyra sidor fulla med varningar
och förebråelser, påtagligen stött öfver att
förlåfningen offentliggjorts, utan att hans tillstånd
först inhämtats. Ingen kunde veta hvad det var
för en härte, som tjusat till Lilli så där hastigt,
snenade han, och det var kanske inte så helt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
