Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
holmar, och vattnet från denna sjö, hopträngdt
i en naturlig strömfåra, störtade sig forsande
ner i viken, drifvande hjulen af en kvarn, hvars
enformiga buller angenämt bröt den djupa
tystnaden vidt omkring. Från kvarnen, som hade
sin särskilda brygga, där likväl endast dess egna
lastbåtar lade till, förde den mast förtjusande
lilla väg inåt ön, förbi bondgården, som därifrån
tedde sig utomordentligt vackert, med sin röda
färg bland grönskande kastanjeträd och
blommande fruktträd. Sådant var landskapet.
Mänskorna, hvilka till största delen utgjordes af
kvarnens folk, voro stillsamma, höfliga,
tillmötesgående. Något lämpligt umgänge fans dock ej.
Det skulle då vara kyrkoherdens och ett par
»andligt sinnade» stockholms-familjer, som ibland
kommo ner till ångbåtsbryggan.
»Hvad här är förtjusande skönt!» utbrast
Ragnar den första dagen, när han med Liili satt
utanför stugan och rökte sin pipa.
Ja, gosse lille, jag skulle vilja dö här.»
»Om bara ekonomien vore bättre 1» fortfor
han dystert.
»Den blir nog bra, gosse, bara du inte oroar
dig. Nu skall du börja med din roman i morgon.
O hvad jag längtar!»
Det var alltid så, att när den ene var
missmodig, kom den andre med uppmuntringar. Nu
var det Liili, som uppmuntrade.
»Jag längtar så!* upprepade hon och gjorde
en åtbörd af entusiasm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
