Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vet Anna hvar frun är?» frågade han
upprörd, när i detsamma jungfrun kom med
vatten ifrån brunnen.
»Frun är visst gången å bada, för jag tyckte
jag såg hänne nyss gå ditåt.»
Hans första tanke var att springa efter.
Men hvad skulle jungfrun tro, hvad skulle folk
tro, om han sprunge ner till badstället just vid
det. tillfället då hans hustru drunknade i’ Man
skulle tro att han på förhand visste allt, kanske
att han mördat hänne I Benen ville framåt, hjärtat
ville framåt, men hufvudet sade nej. Han
stirrade på ängen, där värdens röda ko gick och
betade, på skogen där bakom, där hon kanske
(just nu . .. Han frös af förskräckelse.
»Det var då djäfvulen anamma tusan...!»
I hast tillgrep han denna svordom, för att ge
luft åt och på samma gång dölja sin förfärliga oro.
Han, som nästan aldrig brukade svära! Han
kände att han måste behärska sig.
»Hälsa frun», fortfor han, »och be hänne
vänta med middagen, när hon kommer! Jag
. behöfver gå ut och motionera mig lite. Jag
har fått så förfärlig hufvudvärk.»
Han gick raskt förbi vedboden, ut på ängen,
hört till skogen. Allt berodde nu på hur stort
försprång hon hade! Så snart han kommit in
på skogsstigen, böljade han springa, men häjdade
sig genast. Att springa vore detsamma som att
förråda sig själf, om någon finge se honom.
*’Han kastade blicken oroligt omkring åt alla håll,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
