Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tryckte han sin belåtenhet med att Lilli skref
så långt och bra. Sedan erkände han
motvilligt att Ragnar värkligen haft »tur» med sig
i valet af hustru. En gång yttrade han på ett
raljant sätt, att han nästan kände sig svartsjuk
på sin son. Och så långt han skrefl Det
uppstod en ordentlig diskussion mellan Lilli och
honom. Han var tydligen förtjust öfver att
hon vågade säga du och »lille gubbe». Han
berömde hänne ständigt for hännes roande
skrif-velser, hännes klara förstånd, hännes varma
hjärta. Han bad hänne skrifva särskildt till
honom, ofta. Hans »kära svärdotter» lämnade
rum för »kära dotter» eller »käraste Lilli». Och
hvaije bref slutade med en rörande förhoppning
att han snart måtte få göra hännes personliga
bekantskap.
Ragnar kände sig innerligt lycklig häröfver.
Och då nu hösten kom och de flyttat in från
landet, var det hans lifligaste önskan att Lilli
skulle resa till Anneholm på någon tid, innan
kanske barnet och ekonomien lade hinder i
vägen. Och Lilli for. Det var ett af Ragnars
lyckligaste ögonblick, när han fick ett telegram
från hänne, med orden: »Tagit dem med storm
allesamman! Gubben aldrig från min sida.
Mår bra.» Och när hon sedan i bref skildrade
sin framkomst och sitt lif där nere! Hur
gubben genast kommit emot hänne, tagit hänne i
famn och fått tårar i ögonen, när han sade sitt
»tack att du kom, Lilli»! Hur gumman inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
