Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag är rik», fortfor han på samma sätt.
»Jag har arbete. Du är bara min slafvinna.
Sätt dig ner i soffan 1»
Lilli reste sig plötsligt och höll honom fast.
»Hvad har händt, gosse? Säg! O hvad
jag längtar!»
»Det är min hemlighet.»
»Säg, säg, säg, säg! Fort!»
Han sökte på skämt göra sig lös.
»Jag befaller dig, gossel Säg genast!»
Han bad om nåd och låtsade gråta.
Hem förhörde honom. Hart ställde sig
liksom en brottsling, som gör undanflykter, af
fruktan att bekänna sanningen. Under tiden
undrade han huruvida Lilli, som det tycktes,
hade glömt den förflutna sommaren, med dess
sorgligt sälla minnen. Han själf tänkte nästan
aldrig på denna sommar. Romantankarna plågade
honom icke längre. Han hade kommit till
visshet om att han ej dugde till skald eller att ödet
åtminstone tillämnat honom en helt annan
lifs-uppgift. När han ibland tänkte på sina kråssade
förhoppningar i romanväg, var det som när man
påminner sig en längesedan afliden kär vän, med
saknad, men utan hopp om återseende.
»Gosse lille, säg hvad det är!» bad Lilli
slutligen bevekande.
Han redogjorde nu för öfverenskommelsen
med förläggaren. Det tycktes honom att hans
lif inträdt i ett nytt skede. Han var lycklig.
Det föreföll honom som en oförnuftig inbillning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
