Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hysa för den person, som stått hans hjärta så
nära som hon. När hon kommit in i halfdagern,
såg han till sin öfverraskning att hon var lika
skön som förr i sina vackraste ögonblick, utom
att hon blifvit en smula fet. Hännes hälsning
förrådde varmt deltagande i håns sorg, men på
samma gång en oförställd glädje öfver att träffa
honom. Hon presenterade sin adoptivson, en
lång, skranglig, ful och slyngelaktig åttaåring,
på hvilken det genast upptäcktes att han blifvit
bortskämd af sm mor.
»Stackars Ragnar, hvad du har sorgligt hos
digl» yttrade Dagmar, när hännes pojke skickats
ut med Fausta till jungfrun.
»Ja, det har varit en svår tid.»
»Jag visste inte ens att du var gift. Hur
fick du veta att jag kommit hit?»
»Min hustru’ såg det i tidningen.»
»Har du talt om för hanne...
»För min hustru har jag aldrig haft någon
hemlighet.»
»Älskar du hänne?»
»Det åns ingen varelse på jorden, som är
mig så kär som hon och barnet.»
»Ack ja, ja, ja, det är ju naturligt.»
Ragnar gick sakta bort till Liliis dörr och
tittade in.
»Såfver hon?» frågade Dagmar.
»Jag tror det.»
Han fattade vänskapsfullt Dagmar om lifvet
och förde hänne bort till soffan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
