Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ragnar kände * på sig, att Dagmar skulle
genera honom mycket.
»Och så har jag varit förlåfvad, Ragnar.
Vet du det?» ,
»Nej!» utbrast han.
»Jo. Han var så förunderligt lik dig, hade
samma utseende, samma gång, samma tonfall i
rösten.»
»Nå, hvarför tog den förlåfningen slut?»
»Jag kunde aldrig med honom riktigt. Det
var bara vänskap från min sida, och han har
aldrig ens fatt en kyss, dul Det var det, som
retade honom. Men ännu går han och väntar.
Vi ha korresponderat med hvarandra hela
tiden.»
Ragnar fann sig obehagligt berörd af héla
detta samtal. Han längtade efter att föra Dagmar
in till Lilli och tittade ofta i dörren. Men den
sjuka tycktes såfva.
»Det är lyckligt för dig att jag kommit
hit nu», fortfor Dagmar. »Vore det inte rent
af bäst att jåg öfvertoge ditt hushåll, tills allt
är öfver? Jag kommer hit om morgonen och
går om kvällen. Min gosse, eller vår gosse, ty
det är ju egentligen dig, som jag har att tacka
för honom, kan ju leka med ditt lilla kära barn
under tiden. Är det inte bäst?»
»Åhnej, jag reder mig nog ensam», svaräde
Ragnar på ett vänligt afvisande sätt.
Nu äntligen hördes ett hviskande ljud inne
från Lilli. Ragnar skyndade in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
