Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan att tänka därpå, ordet tusan i nästan hvar
eller hvarannan mening, som de yttrade till
hvarandra. Detta, jämte hela tonen, gaf åt deras
samspråk en underlig prägel, som ej förändrades
ens i andras närvaro.
Efter Lillis död kände Ragnar det som en
ovärderlig tröst att för barnet skildra den aflidnas
ädla personlighet. Särskildt om rnornarna
utgjorde Lilli föremålet för deras i sitt allvar komiska
samspråk, när Fausta på sina små knubbiga ben
kraflat sig opp till honom i hans säng.
»God morgon, gosse lille Ranne! Hur
mår du ?»
»Tack, bral Hur mår du själf, dotter lille?»
»Jo, jag tackar, bra.»
Så svepte han täcket omkring den lillas
varma kropp och böljade berätta om Lilli, hur
han mött hänne i skogen, hur hon sedan följt
honom och tröstat honom och hjälpt honom,
liksom hans lille dotter en gång skulle göra,
och hur hon slutligen dött ifrån de bägge djuren.
Det var alltid nästan samma ordalag, men Fausta
hörde lika begärligt på, morgon efter morgon.
Och för hvar gång slutade berättelsen med att
Ragnar melankoliskt nynnade fram en för
tillfället hopgjord sång, och så stämde barnet in
med full hals och med uttryck af den djupaste
sorg i sina stora ögon:
Och lilla mamma hon ligger
längt ute på kyrkogården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
