Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ragnar visste att Paula vid jultiden skulle
resa till Italien, och särskildt för den skull var
han angelägen att vinna hännes ja med snaraste
— han- tänkte förmodligen innerst i sitt hjärta
att någonting på resan kunde inträffa, som bragte
hänne bort ifrån honom: en förälskelse å hännes
sida, möjligen hännes död eller något annat,
oförutsedt. När korrespondensen fortgått en
månads tid, allt pinsammare, skref Paula att
resplanen i hast blifvit ändrad, så att hon redan
om en vecka skulle lämna Stockholm. Då
uppbjöd Ragnar hela sin öfvertalningsförmåga, för
att åtminstone få ett bestämdt löfte om
korrespondensens fortsättande. Han skref förtvifladt.
Det var, skref han, möjligen endast en fix idé
hos honom, den öfvertygelsen att hon skulle bli
hans hustru, men om hon reste bort utan att ge
honom ett bestämdt hopp, skulle han kanske bli
vansinnig. Han tillät sig äfven att häntyda på
ett och annat, hvarmed hon medvetet eller
omedvetet uppmuntrat honom och hvarmed hon alltså
gent emot honom iklädt sig förbindelser. Han
slutade med den försäkran att han skulle betrakta
allt som slut emellan dem, om hon ej gåfve
honom det löfte han begärde.
Svaret dröjde längre än vanligt. Det började
med en ursäkt för dröjsmålet. Hon hade legat
i feber ett par dagar efter ankomsten af hans
bref och genomkämpat »en så svår själsstrid, att
han ej kunde föreställa sig det». Nå, det var
då äntligen väl, tänkte Ragnar och njöt en kort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
