Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uppsatsen väckte ett ganska ovanligt
uppseende. I den konservatiya prässen gisslades
och hånades författaren i spaltlånga kritiker. Men
äfven de liberala tidningarna visade honom kyla,
för hans antydan om socialismens berättigande.
Programmet i sin helhet gillades af ingen. Det
var därför icke lönt för Ragnar att inlåta sig på
någon polemik. Allt hvad han vann, i stället
för den sammanslutning, som han åsyftat, var
att han offentligen fick betyg på att vara »en
ädel, frihetsälskande, sanningstörstande ande»,
men — tillika en opraktisk entusiast, en fantast.
En dag fick han besök af Hollander, som
fått sig uppsatsen tillskickad och kom att tacka
för presenten. Hollander var alltjämt hans bäste
Vän, ehuru deras ståndpunkt i åtskilliga praktiska
frågor mer och mer skilde dem ifrån hvarandra,
då nämligen Hollander var protektionist och
kände sig föga tilltalad af den nyaste literaturen.
»Ja, tack skall du ha!» sade vännen. »Det
var ju rätt bra skrifvet, men...»
Ragnar tog fram punsch och cigarrer. Det
var alltid ett nöje för honom att se Hollander
sitta och smutta på punschen och bolma på
cigarren, under det han själf pratande gick fram
och tillbaka och rökte sitt »gefle vapen».
»Men du skadar dig med sådant författarskap»,
fortfor Hollander, med ett särskildt allvar i tonen.
Ragnar smålog tvunget, öfvertygad om att
det skulle tjena till ingenting att vidare tala om
den saken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
