Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Svara mig ärligt1» upprepade han. ^Skulle
så vara, så har jag kanske nu en viss rättighet
att få veta det. Älskar ni en annan?»
»Jag vet inte», nästan hviskade hon slutligen.
»Ni vet inte?»
»Jag har älskat någon en gång, och ibland
tror jag att jag älskar honom ännu.»
Ragnar lifvades af nytt hopp, efter detta
svar. Bara det att hon anförtrodde honom
hemligheten af sin kärlek visade ju att hon kände ’
sig dragen till honom 1
»Jaså. Ibland?» yttrade han. »Nå, svara
mig på ännu en fråga I Har ni hopp att bli
förenad med honom?»
»Förenad? ... Neji»
»Nå», inföll Ragnar raskt och beslutsamt,
»då förnärmar jag ingens rätt, och då skall jag
besegra hvarje hinder.»
Paula hade tagit några steg på väg till
gården, och Ragnar slöt sig till hänne, så att de
promenerade sida vid sida, långsamt, hemåt.
Förtröstansfull efter de sista replikerna, började
han utveckla sin uppfattning af kärleken. Den
där andra kärleken, hvarpå hon häntydt, den
fruktade han ej. Kärleken behöfde nämligen,
liksom allt lefvande, näring, om. den ej skulle dö,
och då hännes kärlek till den andre ej kunde få
någon näring, måste den af sig själf dö. Minnet
kunde visserligen ofta vara tillräcklig näring, men
i och med detsamma som minnet utgjorde det
enda näringsmedlet, finge kärleken så att säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
