Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samtal och gaf en särskild prägel åt hans sätt
att uttrycka sig. Än — då han företrädesvis
tänkte på sin förtviflade bélägenhet — talade
han blidt, smeksamt, öfvertygande, nästan ängslig
att hon skulle tro honom vara mer radikal än
han i själfva värket var. Än — då han
företrädesvis tänkte på den öppenhet han vore
skyldig sin blifvande hustru — talade han ifrigt,
hänsynslöst, nästan med en viss njutning af att
så där sätta framtiden på spel genom att blotta
den innersta vrå i sin själ. Naturligtvis berörde
han ofta sina personliga förhållanden och sitt
förflutna lif. Och då uttryckte han sig på
samma sätt: än meden sällsam blanning af
blyghet och stolthet, än däremot med ett visst
bemödande att framhålla sina sämre egenskaper,
för att hon inte skulle få för höga tankar om
hans karaktär.
Bärndopskalaset var öfver, och Ragnar skulle
resa nästa dag. Han hade sett Paula i en
förtjusande drägt, en fc>lå sidenklänning, som gjort
honom alldeles yr i hufvudet af kärlek. Det
hade varit omöjligt för honom att få ett enskildt
samtal med hänne på kvällen, men i stället hade
gumman gjort honom lycklig med dén
underrättelsen att Paula kallat honom den ovanligaste
karaktär och den ädlaste man hon någonsin
träffat på jorden.
Ragnar låg hela natten och undrade
hvar-för hon alltjämt sade sitt obevekliga nej. Det
kunde inte vara religionen, som stod emellan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
