Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också begripa att han själf, som far, inte längre
kunde låta barnet stanna kvar hos dem, efter
hvad som *händt. De komme nu att mista
barnet, som för dem blifvit nästan oumbärligt —*
det blefve ett rättvist straff för deras tilltag att
våldföra sig på hans faderliga rättigheter. Hvad
gubben ändå var för en underlig karaktär! Han
hade skrifvit att Fausta ej beredde honom glädje
— att hon alltid hängde i svansen på gumman
och att gumman skämde bort hänne. Så fånigt!
Ja, nog skämde gumman bort hänne, men det
var ett intet emot hvad gubben själf gjorde, något
som han tillräckligt öfvertygat sig om under sitt
första besök. Men sådan var gubben. Det skulle
bli eget att se honom skiljas från detta stackars
lilla kräk, som nu »inte beredde honom någon
glädje» — ehuru barnet var den enda glädje han
hade på jorden.
Ragnar steg af vid den lilla stationen.
Klockan var ungefär 2 på eftermiddagen. Ingen
mänska syntes till. När han vikit om hörnet af
kyrkogården, såg han att drängarna med räfsor
spridde vårsäden ut öfver det stora faltet.
Meningen var förmodligen att på detta sätt få säden
att torka efter rägnet. Oskar stod ibland folket.
Månne han hade reda på gubbens bref? Nu gick
han afsides — bort emot allén — stannade —
såg utåt landsvägen — mycket förundrad, efter
hvad det såg ut––––-
De möttes i allén. Oskar tycktes ej vilja
tro sina ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
