Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej kunde skönja något sätt att låta gumman få
ha barnet i sin närhet. Den gamla, som inte
vågade lämna gubben för mycket ensam, kom
då och då smygande ner till dem, ibland med
Fausta vid handen. Än stannade hon kvar en
stund och hörde på samtalet, än sågs hon i
kabinettet sitta och gråta för sig själf. Det sved
i Ragnar, hvar gång han såg hänne. Han gick
och våndades, kastad emellan tvänne bjudande
pligters kraf: om han fortfarande läte barnet
förbli hos de gamle, vore det att ömkligt ge tappt
i den strid han hela lifvet kämpat; om han toge
barnet med sig, vore det att jaga bort den enda
solstrimman i föräldrahemmet och kanske lägga
sin mor i grafven. Slutligen trodde han sig ha
funnit en utväg att komma ur denna
pligtkolli-sion. Han borde visserligen, tänkte han, ta
barnet med sig nästa dag, för att visa gubben
hvilka följder ett nytt bref sådant som det sista
skulle medföra; men sedan skulle han, på
gummans enträgna uppmaningar, kunna skicka den
lilla ner igen som på besök, i det hopp att
gubben då af sig själf skulle drilla saken så,
att barnet kunde stanna kvar en längre tid.
Han sökte trösta den gamla med detta förslag
och bad hänne göra den lillas tyg i ordning till
morgondagen. Men den gamla lät inte trösta
sig. «Kommer hon först bort, så kommer hon
aldrig mer hit«, klagade hon och gret häjdlöst,
medan hon tryckte det lilla förskrämda barnet
till sitt bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
