Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mäst öfversvallande framtidsförhoppningar. Han
skulle snart ega både hustru och hem, han
skulle få en mor till sitt lilla barn, hans
själf-tillit skulle’ vända tillbaka, när han såge sina
-många strider krönas af en så lysande framgång,
hans arbetskraft skulle tiodubblas, när han iinge
egna sig åt detta författarskap, som var hans
egentliga kallelse. Det var oförlåtligt af honom
att han misströstat 1 Och Paula! Hon skulle
aldrig fa skäl att ångra sitt giftermål med honom.
Han skulle bära hänne på sina händer. Hela
hans lif skulle bli ett enda stort bevis på
tacksamhet och kärlek.
Han fick snart en formlig- tillåtelse att
skrifva bref till hänne liksom förr, om han
nämligen uppträdde som »vän» och icke mer, och
en tid fortgick korrespondensen till ömsesidig
belåtenhet, med tvänne bref i veckan. Ragnar
undvek att tala om förlåfning, i den förhoppning
att han småningom skulle binda Paula vid sig
med så starka band, att hön ej kunde säga nej.
Med hvarje nytt bref, som anlände, stärktes han
i sina förhoppningar. Paula gaf honom t. o. m.
låf att säga du, »ehuru det ännu åtminstone
var hänne motbjudande att säga detsamma till
honom». Ragnar deltog alltmer i sällskapslifvet,
där han redan föregående vinter skaffat sig
anseende som en fulländad världsman. Hvad som
allt sedan sommarvistelsen på Granskoga utgjort en
af hans svåraste uppgifter, att söka »glömma sitt
eget jag» — det hade lyckats honom i sällskaps-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
