Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, hänne träffar jag rätt ofta. Hon är
sig lik.»
»Nå?»
Han höll fortfarande handen på låset.
»Tag hänne I» sade Edela raskt.
»Tag hänne? Ja, det vore ju en idé . . .
Nej 1 Ännu har jag inte sjunkit så djupt.»
»Hon är rik.»
»Ja, hon är rik.»
»Och det är pängar, ni behöfver.»
»Ja ... det är pängar jag behöfver.»
»Nå?»
»Fresta mig inte! Håll mig i stället uppe,
så att jag inte föraktar mig själf», bad han.
»Vill man målet, får man också vilja medlen,
doktor Möller.»
Ragnar kom med ens att tänka på sin gamta
favoritsats, att ändamålet helgar medlen. Hade
han haft orätt då för tiden, när han gick och
var stolt öfver att ha upptäckt den värkliga
meningen med dessa ord ? Eller handlade han
moraliskt oklanderligt, om han gifte sig med fru
Gerber för att kunna följa sin kallelse? När han
på samma gång gjorde hänne lycklig? När han
visste att hon ej önskade någonting högre än
ett giftermål med honom? Isynnerhet om han
sade hänne sanningen, att han ej älskade hänne ?
Kärleken vore ju ej nödvändig för ätt
äktenskapet skulle bli en sedlig förbindelse? Men —
vore giftermål med fru Gerber ej detsamma som
att begagna hänne som ett medel? Och-hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
