Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på samma prof. Han kände mänskorna tillräckligt
för att i ansigtet på hvem som hälst våga slunga
den beskyllningen: äfven du har i din själ en
liten vrå, som du af skam håller stängd för din
förtrognaste vän! Men hvad kunde det ursäkta
honom att andra vore lika dåliga som han själf?
Det värsta med honom, det som gjorde honom
sämre än andra, var att han själf trott sig stå
så högt. En värkligt stor personlighet, som
Edela sagt! Han kunde skämmas ögonen ur sig,
bara han tänkte därpå.
Då och då afbrötos dessa andliga späkningar
af en plötsligt påkommen ansats att afeluta det
stora skådespel, hvarpå han arbetat före den
betydelsefulla dag, då han läst den skarpa
recen-sionen. Men utom det att han mer än förut
misströstade om framgången, så kunde ämnet ej
längre försätta honom i inspiration. Han hade
upphört att tro på den stora tanken, att mänskan
är sin egen lyckas smed. Han hade visserligen
aldrig tviflat på att yttre omständigheter, som cj
berodde på en själf, kunde helt och hållet
förstöra betingelserna för ens framgång i lifvet,
betingelserna för lycka i såväl högre som lägre
bemärkelse, — men förut hade han åtminstone
varit fast öfvertygad om att mänskan skapar
själf sin karaktär. Men nu! Att tan var en
dålighet, det var ett faktum, som ej kunde
bortresoneras, — men var det värkligen så mycket
hans eget fel? Hur mycket han än sökte välta
skulden på sig själf, så kunde det ju ej förneka»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
