Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lifvet. Man tröstade sig ju i allmänhet ganska
lätt däröfver — och det för honom egendomliga
häde varit att han ej med samma lätthet som
andra kunnat förlika sig med nödvändigheten.
Nu kände han sig lugn. Hvatje mänsko
hjärta, som hunnit till en viss grad af utveckling,
gömde ju inom sig en kyrkogård med graflagda
förhoppningar af ett eller annat slag. Han hade
nu funnit att en sådan kyrkogård väcker tankar
ej allenast på förgängelse, utan ock på frid.
Så tänkte han. Den erfarenhet, som lifvet
skänkt honom, skulle han tillämpa vid sitt barns
uppfostran. Och skulle nya missräkningar och
motgångar infinna sig, äfven då skulle han finna
sig med lugn i nödvändigheten, viss om att
världsstyrelsep ledes af ideala makter, viss om
att allt skulle synas för honom som idel ljus och
harmoni, om han kunde se det i hela dess
outgrundligt stont sammanhang.
Ja, så tänkte han. Och det kom ej ens
den aflägsnaste frestelse öfver honom att åter
önska sig författarskapets ära. Men utan att
han visste det, blef hoppet att till ett mönster
bland kvinnor fl uppfostra barnet detsamma för
honom som förut författarskapet. I detta lilla
barns själ sktille han lägga ned allt hvad han
tänkt och känt. Genom sin dotter skulle han
osynlig värka på andra individer, som i sin
ordning skulle fortplanta intrycken åt hela
generationer. Ju mer den stunden nalkades, då han skulle
fä egna sig åt denna sin nya, stora lifsuppgift,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
