Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men så grep honom åter stämningen med
oemotståndlig makt, och snart var dikten färdig: en
yngling träder in i lifvet, full af det friskaste
möd och de ljusaste förhoppningar, han brinner
af hänförelse för det sanna, det goda, det rätta,
han längtar att förvärkliga ett stort och . skönt
ideal — men när han blifvit man och skall handla,
då ser han att han gripit efter en skugga, som
icke längre fins, att allt hvad han trott på varit
en bedräglig villa, som lämnat honom ensam
med förtviflan och tomhet.
Hans öga möttes af någonting blänkande
blått. Och när han såg sig om, upptäckte han
att han satt på en tufva i skogen, framför en
saltsjövik, hvaröfver solen lyste med sitt
mid-dagssken. Smakfullt byggda sommarställen
smyckade stränderna, hvitt glänsande segel
svajade på vattnet. Han kom att tänka på
jorden, som från en glödande massa blifvit ett
hem. för millioners millioner lefvande varelser,
på mänskorna, som från omedvetenhetens
vildhet höjt sig till insigt om naturlagarnas förnuft
och alltmer trängde fram till andelifvets mysterier
— och då greps han på nytt af tron på
någonting obekant stort och godt, som lefde med
och värkade vid utvecklingfens smärtfulla kamp.
Han kände med sig att han aldrig skulle
upp-gifva tron på detta outgrundligt väldiga, att det
just var detta som han älskat midtialla sina
förvillelser, att han skulle kunna försvinna däri, med
en obeskrifligt säll känsla af att upplösas till
Meijer, II. 13*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
