Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almqvist ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i tvänne samlingar, som blifvit
bekanta under det gemensamma
namnet Tömrosens bok. Den första
samlingen, hvars hela titel lyder: Fria
fantasier, hvilka, betraktade som ett
helt, af Herr Hugo Löwenstjema
stundom kallades Tömrosens bok, stundom
En irrande hindf utkom 1832—51 i
14 band (12:o). De märkligaste der
förekommande arbetena äro de
dramatiska dikterna Signora Lima, Bon
Ramido Marinesco och Godolphin eller
Be tre herrame Beaumcmoir; de
romantiska skildringarna Hermitaget,
Baron Julius K. och Brottningens
juvelsmycke; folklifsskildringarna
Kapellet, Skällnora qvam och Målaren;
den i förträfflig brefstil hållna
berättelsen Aramintha May; samt de
mera för sin tvetydighet eller
orimlighet sig utmärkande styckena
Co-lombine, Urnan och Falatset. Den
andra samlingen, som kallades
Tömrosens bok eUer Fria fantasier,
berättade på jaktslottet hos Herr Hugo
Lö-wenstjema, utkom 1839—50 i 3 delar
(stor 8:o). De märkligaste i denna
samling förekommande skrifterna äro
de episka dikterna Schems-el-Nihar
och Arthurs jagt, hvilka tillhöra det
mest fulländade på den svenska
epikens område; dramerna Jsidoros af
Tadmor, Mar jam och Svangrottan på
Ipsara; den satiriska berättelsen
Or-mus och Ariman samt den underliga
dramatiska skildringen Furpurgrefven
och slutligen brefvet Ifrån Leonard.
Bland de öfriga af A. författade vittra
arbetena må nämnas följande: den
nnderliga episk-dramatiska dikten
Amorina (1822, makulerad; ny
om-arb. uppl. 1839), romanerna Gabriele
Mmanso (1840), Amalia Hillner (s.
&.), Tre fruar i Småland (1842—43),
Smaragdbruden (1845) och Herrarna
på Ekolsund (1847); novellen Bet går
an (1839), som till följd af sitt
an-grepp på äktenskapet väckte ett
oer-hördt stort uppseende och framkallade
motskrifter af Palmblad, Snellman,
Blanche m. fl.; folklifsskildringarna
Grimstahamns nybygge (1839) och
La-dugårdsarrendet (1840); samt tillslut
legenderna Guldfogel i Faradis, Be
dödas sagor (1845) och Prins Eosimandro
eller Gråkappan. Mest fulländade
bland alla dessa vitterhets-arbeten äro
folklifsbilderna, hvilka ställa sin
författare vid sidan om både tysken
Auer-bach och norrmannen Björnstjerae
Björnson. De dramatiska styckena lida
brist pä dramatisk utveckling, men
utmärka sig dess fördelaktigare
genom den ypperliga
karaktärsteckningen. Nämnas må äfven att A.
skref en mängd lyriska dikter, till
hvilka han själf satte en underlig
musik. För öfrigt äro hans vittra
arbeten af ett högst olika värde.
Mycket kan, som redan är näindt,
ställas i järn b redd med det skönaste
och renaste i hvilkets lands poesi
som hälst; annat deremot har
knappast någonting jämförligt i platthet
eller bisarreri. Men A., som egde
en ej allenast rik, utan också
själfs-våldig fantasi, lät denna fritt drifva
sitt nyckfulla spel och erkände ingen
annan regel än denna: så jag målar,
ty så roar mig att måla. Af den
samtida romantiska strömningen
inom den europeiska literaturen var
A. mycket påverkad, och i så hög
grad, att han blifvit kallad den
svenska vitterhetens ende egentlige
romantiker. Om sig själf yttrar han
följande karaktäristiska ord: “Jag
kan säga, så besynnerligt det må
låta, att det är det musikaliska
sinnet, som i hemlighet dominerat mig
ända från barndomen, i alla
afseen-den: utan att själf spela ett
instrument, är det likväl en slags inre
musik, som arbetat sig fram såväl i
mina lefnadsomständigheter som i
mina skrifter.“
Nästan lika mångsidig och
produktiv var A. på andra områden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
