Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eos ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid som registrator i krigskollegium,
utnamdes 1802 till notarius publions,
men måste på grund af blindhet
af-träda från denna befattning kort
der-cfter, och dog 1806, efter att hafva
tillbragt sina sista år i stor
fattigdom. 1786 valdes han till ledamot
af musikaliska akademien. E.
utöf-vade ett särdeles stort inflytande på
det svenska skådespelets utveckling
och äfven på svenskarnas musikaliska
bildning, genom sina mest for
sten-borgska teatern skriiha talstycken och
opera-texter (omkr. 80 stycken), som
dock till största delen äro
öfversätt-ningar eller bearbetningar.
Hansori-ginal-pjeser — hvilka ej utmärka sig
för någon egendomlighet, men ega
en ledig versifikation och dialog —
äro enligt hans egen uppställning
följande : Kopparslagaren, opera
comique i en act (1781, af C. E.), Ben
nya secten, moraliskt lustspel i en act
(1782, anon.), Så blefvo alla nögda,
dier det lyckliga tillfället, op. com. t
en act (s. å., af C. E.), Niugg spar
och fan tar, eller åldrames dårskaper,
op. com. i två akter (1784, af C. E ),
Herregårdshögttden, dramatiskt
divertissement i en akt (s. å., af C. E.),
Gustaf Ericsson i B alame, dram uti
tre acter (s. å.), Slåtterölct eller
krono-fogdame, lyrisk comedie uti tre acter,
(1787, flere uppl.), Bobis bröllop,
lyr. kom. i tre akter (1788), Ben
glade medborgaren, divertissement (1790,
anon.), Högtiden eller det glada
folket, divert. i två akter (1797),
Julafton eller den fattiga enkan och dess
famüie, dram i tre akter (1801)
och några tillfällighets-divertissement.
Märkas bör dock att uppränningen
till några bland dessa stycken blifvit
gjord efter utländsk idé. I sina
bearbetningar röjde E. en särdeles stor
förmåga att lokalisera. Bäst
lyckades han i lustspelet. Nämnas må för
öfrigt att han om den musikaliska
bildningen gjorde sig förtjent genom
utgifvandet af ett Svenskt musikaliskt
lexikon (1802).
EOS; en af K. J. Lénström 1839
—40 utgifven literär tidning (104
-f-26 n:r), som utkom först i Gefle,
sedan i Upsala, och som var ett
organ för Upsala högskolas yngre
krafter: B. E. Malmström, J. Nybom,
K. J. Bergman, L. De Geer m. fl.
En liknämd tidskrift för
romanlitera-tur utgifves f. n. af pseud. Reinhold
Winter (R. Eriksson).
Erdmann« 1. Axel Joakim E.f
naturforskare, f. 1814, blef 1829
student i Upsala, tog 1833 juridisk
examen och 1836 bergsexamen,
anställdes 1850 som lärare vid Falu
bergsskola och 1852 tillika som
lärare vid Marieberg samt utnamdes
1858 till chef för geologiska byrån
i Stockholm. 1846 kallades han till
ledamot af vetenskaps-akademien,
och 1854 fick han professors titel.
Död 1869. E. författade åtskilliga
värdefulla skrifter i kemi och
mineralogi, men lämnade företrädesvis som
geolog rika bidrag till den
vetenskapliga literaturen i Sverge. Bland
hans arbeten märkas: Försök till en
geognostisk-mineralogisk beskrifning
öf-ver Tunabergs socken (1848),
Banne-mora jemmalmsfält i Upsala län, till
dess geognostiska beskaffenhet skildradt
(1850), Lärobok i mineralogien (1853,
2:dra uppl. 1860), Utö jemmalmsfält
i Stockholms län (1854), Vägledning
till bergarternas kännedom (1855),
Beskrifning öfver Balkarisbergs
jemmalmsfält i Örebro län (1856), Om de
iakttagelser öfver vattenhöjdens och
vindames förändringar, som nyligen
blifvit vid åtskilliga fyrbåksstationer kring
Sveriges kuster tillvägabragta m. m.
(s. å.), Några ord till belysning af
den geologiska kaftan öfver Fyrisåns
dalbäcken (1857), Öfversigtskarta öfver
glaciaUerans utbredning (1866),
Betänkande rörande Vatiåkra, Bosarps och
Vrams kolfält i Skåne (1867) och Bi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
