Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eriks-krönikan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Sverge under senare hälften af
900-talet, har gjorts till föremål för
poetisk behandling af J. Engström,
i ett skådespel med samma namn
(1830).
2. Erik IX, dm helige, konung i
Sverge 1150—60, har gjorts till
föremål för poetisk behandling af A.
Hesselius, i ett sorgespel med
samma namn (1740).
3. Erik XIV, konung i Sverge
1560—68, d. 1577 som fånge på
Örbyhus, sysselsatte sig under sin
länga fångenskap med literära arbeten.
Han öfversatte J. Magni krönika
(förlorad) och gjorde latinska
dagboksanteckningar (delvis förlorade) samt
skref vidlyftiga anteckniugar till
försvar för sig själf och sina barns rätt
till kronan (utg. i Handl. rör. Skand.
hist. XIII o. XIV). Deremotärhan
ej, såsom det länge påståtts,
författare till ett par salmer och en
bekant kärleksvisa. Erik XIV:s öde
har gjorts till föremål för poetisk
behandling af åtskilliga författare:
B. Lidner, i sorgespelet “Erik den
fjortonde“ (1800), G. H. Mellin (se
hans “Dikter“), B. von Beskow, i
den dramatiska dikten “Erik den
fjortonde“ (1827, tvåafd.), J.
Börjesson, i sorgespelen “Erik den fjortonde“
(1846) och “Brödraskulden“ (1861),
Edv. Bäckström, i skådespelet “En
krona“ (1870) m. fl. Se (utom större
historiska verk) skrifter af A. G.
Ahl-qvist, O. Celsius, Fr. Cygnseus m. fl.
Eriks-krönikan, äfven kallad
Gamla krönikan, en sannolikt omkr.
1320 nedskrifven, på knittelvers
af-fattad skildring af striderna inom
folkunga-ätten under tiden 1229—
1319. Den äldsta nu kända
handskriften {codex verelianutt, i kungl.
biblioteket) är från 1457. Krönikan
har fått sitt namn efter hertig Erik
Magnusson, till hvars följe dess
författare hörde.
Eriksson. 1. Gustaf E., medi-
cinsk författare, politiker, f. 1789, d.
1865 som tit. professor och f. d.
stadsläkare i Norrköping, ntgaf Anvisning
till läkemedlens igmkännande och
pröf-ning vid apotheksvisitationer (1838),
Konsten att vara sjuk, en handbok för
blifvande patienter (s. å.), Anmärkningar
rörande det medicinska studium i Sverige
(1841), Om kallt vattens dietetiska
användande (1842) m. fl. medicinska
arbeten. Märkligare var han dock som
politisk författare, genom skriften
Ideer i allmän politik röratidc
stats-styrelse, representation och lagstiftning
(1844), som förordade införandet af
tvåkammar-systemet och på sin tid
väckte stort uppseende. Dessutom
öfversatte han flere arbeten från
främmande språk (t. ex. Jean Pauls
“Ti-tan“). 1845—46 var han redaktör
för tidningen Östgötha patriotm.
2. Jakob E.t botaniker, f. 1848,
adjunkt vid nya elementar-skolan
i Stockholm och t. f. botanist vid
landtbruks-akademiens experiraen
tal-falt, har författat åtskilliga större
botaniska tidskrifts-uppsatser samt
från 1878 redigerat Svmska
trädgårdsföreningms tidskrift (tills, med
Axel Pihl).
3. Se Erici och Ericsson.
Ernst Ahlgren, pseudonym för
fru Viktoria Maria Bmcdictsson, född
BruzeUus, (f. 1850), som nyligen
ut-gifvit en samling novellistiska
skildringar Från Skåne (1884), hvilka
ådragit sig rätt mycken
uppmärksamhet.
Ernst Ludvig, pseudonym för
H. Bjursten.
Esbern Snare, pseudonym för
Fr. Hedberg.
Esbjörn, pseudonym för K. A.
af Kullberg.
Esse’lde (S. L—d), pseudonym
för K. S. Adlersparre.
Essén, Ludvig, vitterhetsidkare,
f. 1847, vice häradshöfding, har ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
