Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forsman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Forssinan, Lars Arvid,
meteoro-log, f. 1842, kansliråd och byråchef,
har utgifvit en skrift Om stjernfall
(1874, i samlingsverket “Ur vår tids
forskning“), en under medverkan af
andra gjord bearb. af Routledges
Nittonde århundradet (1876—78) m. m.
Fosforisterna. Se Nya skolan.
Framtiden, en af K. von
Bergen 1868—71 och 1877 utgifven
månad skrift (de bägge första åren
tillsammans dock ej mer än elfva
häften), afsedd för fosterländsk odling,
med särskild uppgift att främja en
omgestaltning af den religiösa
uppfattningen och det religiösa lifvet.
Franee. Se Jean de Frcmce,
Franck (Franekenius), Johan,
botaniker, f. 1590, d. 1661 som
professor i botanik och anatomi vid
Up-sala högskola, utgaf Signatur: d. i.
grundUehe u. wahrhaftige beschreibung
der von gott und der natur gebildeten
u. gezeichneten gewächsen (1618),
Spe-ctdum botanicum (1638, ny uppl. 1659),
det första arbete, hvari de svenska
växterna uppräknas, samt Colloquium
philosoph. c. diis montanis, thet är: ett
lustigt och liuflighit samtaal emillan the
fömembsta och edelste ber g gudar, och
een högförfaren philosopho, Zamolxides
benämnd (1651, jfr Klemmings “Ur
en antecknares samlingar“, 2:dra
uppl. s. 181), äfvensom åtskilliga
akademiska afhandlingar.
Franzén, Frans Mikael, skald,
minnestecknare, föddes i Uleåborg
1772. Han blef 1785 student i Åbo,
1789 filos, magister, 1792 docent i
vältalighet, 1795
universitetsbibliotekarie och 1798 deijämte professor
i lärdomshistoria, hvilken befattning
han 1801 fick byta ut mot
professuren i allmän historia och
moralfilosofi. 1803 blef han prästvigd och
erhöll ett pastorat som prebende.
1808 invaldes han i svenska
akademien, som redan 1794 belönat honom
med lundbladska priset och 1797 till-
delat honom sitt stora pris for en
sång öfver Creutz. Efter Finland a
afkrädande till Ryssland flyttade F.
öfver till Sverge, der han 1810
ut-nämdes till kyrkoherde i Kumla i
Nerike, 1823 till,kyrkoherde i Klara
forsamling i Stockholm och 1831 till
biskop i Härnösands stift. Redan
1818 hade han blifvit teologie
doktor. För öfrigt var han länge
ledamot af sal mbokskomitén och
evan-gelieboks-komitén samt tjenstgjorde
från 1824 till 1834 (då han
öfver-tog sitt biskops8tift) som svenska
akademiens sekreterare. Led. af vet.
akad. 1815. Led. af mus. akad. 1818.
Arb. led. af vitt. akad. 1820. Död
1847.
F. uppträdde tidigt som skald och
vann tidigt ett stort rykte. Hans
första dikter, som under början af
1790-talet i afskrifter spredos kring
land och rike samt mottogos med
allmän beundran, tolkade på ett
enkelt och rörande sätt den eviga
kärleken, hvaraf skalden fann
sinnebilder öfverallt “i naturens
företeelser och i mänskohjärtats rörelser“.
Den allmänt bekanta dikten
Men-niskans anlete, som af Kellgren 1793
infördes i Stockholmsposten jämte eu
smickrande inledning, är ett bland
de- vackraste uttrycken for den
sinnesstämning, hvari F. vid denna tid
skref. Andra dikter i samma tdh
och anda äro Den gamle knekten, Till
Selma, De små, Unga Jlicka i din vår,
Goda gosse, glaset töm, Sörj ej den
gryende dagen förut, Champagnevinet
m. fl. Dessa och liknande stycken,
hvilka långt efteråt samlades och
ut-gåfvos under titlarna Selma och Fanny
samt Bilder ur naturen och
metmisko-lifvet, äro ej allenast de mest
karaktäristiska för sin författare, utan ock
de som i främsta rummet beredt
honom en plats bland våra störste
skalder. Alla utmärka sig “genom en
ren och innerlig ton, den ljufvaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
