Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hammarin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iierde i Karlstads stift, har utgifvit
Inledning tiU omithologiens studium
(1852, ny titeluppl. 1859),
Väder-lekslärans naturvetenskapliga grunder
(1858), Repetitionskurs i oorganiska
kemien (1861), Bibelns första blad,
all-mänfattliga föredrag öfver guds
uppenbarelser i skriften och naturen (1865),
Sma utflygter på naturens område
<1867) m. m.
Hammarfn, Johan, biograf, f.
1786, d. 1850 som prost och
kyrkoherde i Karlstads stift, utgaf
Matrikel öfver Carlstads stift (1841)
och Carlstads stifts herdaminne (3 d.
1846—49).
Hammarsköld (Hammarskjöld).
1. Lorenzo (egentl. Lars) H.t
literatur-historiker, filosof, kritiker, föddes
1785 i Tuna socken i Kalmar län.
Han blef 1801 student i Upsalaoch
1805 filosofie kandidat samt
disputerade 1806 for graden, men hade ej
tillräckligt höga betyg for att dä
kunna promoveras. Sistnämda år
begaf han sig till Stockholm och lät
inskrifva sig som e. o. amanuens i
kungl. biblioteket, hvarest han 1809
utnämdes till andre och 1811 till
förste amanuens. 1812 promoverades
han till filosofie magister, och 1826
fick han titel af kunglig bibliotekarie.
Död 1827.
Sin for svenska literaturen ganska
betydelsefulla
skriftställar-verksamhet började H. redan som student i
Upsala, der han var en bland de
mest framstående medlemmarna i det
1803 stiftade sällskapet “Vitterhetens
vänner“. Linköpingsbladet för 1806
innehöll en af honom författad
uppsats, hvari den tyska nyromantikens
bägge förnämste skalder
presenterades for den svenska allmänheten.
Efter ankomsten till Stockholm
uppträdde H. flitigt som författare i
åtskilliga ämnen. De närmast
följande åren utgaf han bl. a. Öfver-
sättningar och imitationer efter äldre
och nyare skalder (1806), Försök
öfver konsten att öfversätta poemer
(1807, efter Horatius) samt Försök
till en kritik öfver Friedrich Schiller
(1808). De reformatoriska idéer,
som vid samma tid vunno
anhängare bland Upsalas poetiskt
be-gåfvade studenter, fingo i honom
genast en varm och insigtsfull
försvarare. Påverkad af dessa idéer,
utgaf han 1810 i öfversättning Fr. Asts
Öfversigt af poesiens historia, och s. å.
gaf han, genom sina Kritiska bref
rörande herr canzli-radet C. G. af Leopolds
samlade skrifter, det egentliga
uppslaget till den långvariga kampen
mellan fosforister och akademister.
Angreppen mot den s. k. gamla
skolan fortsatte han i skämttidningen
“Polyfem“ (otvifvelaktigt var det han,
som under pseudonymen Nils Nyberg
väckte så stort uppseende) och “Svensk
literaturtidning“, hvari han städse
var en flitig medarbetare.
Märkligast bland hans polemiska skrifter
från stridens senare skede äro
Allmänna journalistens hederskrans (1819.
ett häftigt svar till Wallmark),
Stridsfrågan i var litteratur (s. å.) och
den af hans parti-vänner omarbetade
första natten af Markalls sömnlösanätter
(1820). Mera positivt sökte H. verka
för det nya genom utgifvande af
tidskrifterna Läsning i hvarjehanda (1810)
och Lyceum (1810—11). Äfven såsom
vitterhets-idkare arbetade han på
den nyromantiska poesiens införande
i vår literatur, genom en samling
Kärleksqvåden (1811), sorgespelet Prins
Gustaf (1812), Poetiska studier (1*813),
några smärre noveller, kallade Sjt<
timmar på Fitja (1821) m. m. Pä
vitterhetens område skar han inga
lagrar, men såsom kritiker uträttade
han så mycket mer. “Hans största
anspråk pä tacksamhet af
eftervärlden ligger i det initiativ han i flere
fall tog inom vår literatur, i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
