Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamnerin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
And. Nicander och S. von Triewald
(1874); 19:o J. G. Hallman, G.
Palm-felt och K. J. Lohman (1875); 20:o
J. Frese (1876); 21:o J. Chronander,
J. Chserberus, P. Laurbecchius, E.
Kolmodin, J. Beronius och Morsens
(s. &.); samt 22:o S. och P. B rask,
M. Stenbock och J. Fabricius (1878).
Se skrift af A. Wikström.
Harfyefeldt, Erik, matematiker,
f. 1785, d. 1834 som tit. professor
och lärare vid Marieberg, utgaf
Ele-mentar-couv8 i mathematikm (1 d. 1824,
2:dra uppl. 1857), den första
fullständiga matematiska lärobok, som
blifvit utgifven på svenska. Led. af
krigsv. akad. 1824. Led. af vet.
akad. 1829.
Harlinggon, Samuel Gustaf,
vit-terhetsidkare, talare, f. 1740, blef
1792 lektor i Linköping, erhöll 1798
ett pastorat som prebende och 1803
professors titel samt utnämdes 1809
till teologie doktor. Död 1810.
H. hade stort anseende både som
predikant och som politisk talare.
Bland hans vittra arbeten märkas ett
par i sällskapet Utiie dulcís
“Vitter-hetenöjen“ intagna skaldestycken
äf-vensom de för sin qvickhet fordom
mycket bekanta Acsculapii bref till
dm store Carl van Linné (1772) och
Bref tiU Carl Brunkman (1778).
Såsom lärare vid Linköpings
gymnasium verkade H. i ästetiskt
hänseende mycket lifgifvande på sina
läijungar, bland hvilka några
sedermera vunno ett framstående namn i
vår literaturhistoria, såsom
medlemmar af den “nya skolan“.
Harmens, Gustaf,
naturvetenskapsman, f. 1699, d. 1774 som
medicine professor i Lund, utgaf
Före-läsningar am joidms fruktbarhet och !
grundm till åkmbruket (1758), några
åminnelsetal samt åtskilliga
afhand-lingar i medicin, fysik, kemi m. m.
Hartelins, Tmls Johan, läkare, ¡
gymnast, f. 1818, medicine doktor,
professor och öfverlärare vid
gymnastiska central-institutet, har
utgif-vit: Fysiologiska föreläsningar (1859),
Lärobok i mmniskokroppens anatomi
(1867, 2:dra uppl. 1874), Relsolära
(1867, 2:dra uppl. 1883), Be fysiska
lifsyttringame hos menniskan (1868),
Lärobok i Sjukgymnastik (1870, 2:dra
uppl. 1883). Gymnastikm historiskt
framstäld (1872), Hemgymnastik (två
uppl. 1879) m. m. Sedan 1874 har
han tillsammans med andra utgifvit
en Tidskrift i gymnastik.
Hartinan« 1. Gabriel Lsraél H..
filosof, geograf, f. 1776, blef 1793
student i Åbo, 1798 filos, magister,
1802 docent i teoretisk filosofi, 1805
amanuens vid universitets-biblioteket
och 1807 bibliotekarie. Dessutom
förestod han en privatskola för
gossar. Död 1809. Som filosof
uppträdde H. med ett själfständigt
system, hvilket utgör en ur det
empiriskt gifna genom analys kritiskt
härledd realism. Hans förnämsta
filosofiska verk är Kunskapslära, ett
försök till framställning af vctmskapm om
kunskapernas grunder, lynne och värde.
(1807—08). Andra frukter af hans
filosofiska forskningar äro: Meditatio•
nes de natur a, origine et veritate
a&io-matum (1801), Be difcrentia
notio-num instntmentalium et realium (1804)
och Be tribus gradibus persuasionis
(1808). Mest känd är han genom
sin Lärobok uti allmänna geografien
(1806, 19:de uppl. 1879; från och
med 7:de uppl. är arbetet fÖrsedt
med ett af B. E. Hildebrand skrifvet
sammandrag af gamla tidens geografi).
H. försökte sig äfven som
vitterhets-idkare, med några 0 lärodikter, och
i redigerade tidtals Abo tidningar. Se
; hans läijunge E. Sederholms
“Stu-| dier“ (1830).
i 2. Karl Johan H., botaniker,
me-jdicinsk författare, f. 1790, blef 1811
i student i Upsala, 1822 medicine dok-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
