Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derna till analytiska geometrien (1860,
2:dra uppl. 1877), Be första
grunderna- tiU teoretiska-mekaniken (1861,
2:dra uppl. 1881), Lärobok i räkning
för arméns korpralskolor (1862),
Geometriska teoremer och
konstruktions-pro-ttemer (1865, 2:dra uppl. 1874), Be
första grunderna till fysiken (1867,
2:dra uppl. 1882), Be första
grunderna till kemien och geologien (s. å.),
Bet vigtigaste af eqvationsläran (1878),
Bet vigtigaste af diferential- och
integral-räkningen (1879) m. fl. Han har
äfven utgifvit en Handgevärdära (1854,
2:dra uppl. 1863). Från spiritistisk
ståndpunkt har J. författat en skrift
om Mensklighetens vigtigaste frågor
(1880).
Johannes, pseudonym för J. N.
Cramér.
Johannes Baptista, pseudonym
för J. E. Nyström.
Johannes Magni* Se Månsson.
Johannes Matthi». Se Matthice.
Johannes Fetrus, pseudonym
for J. P. Wallin.
Johansson. 1. Lars {Lasse)
med skaldenamnet Lucidort lyrisk
skald, föddes i Stockholm omkr. 1640
och var »on af en kapten Johan
Eriksson. För sin första uppfostran hade
han att tacka amiralen L. Strusshjelm,
hans mors styffader, och för sin
fortsatta utbildning stod han sanuolikti
skuld till fältmarskalken K. G.
Wrangel. 1656 torde han hafvablifvit
student i Upsala. Efter en
långvarig utrikes resa bosatte han sig 1669
i Stockholm, der han äfven 1668 en
kortare tid uppehållit sig; men redan
efter några månader häktades han
såsom författare till ett anstötligt
bröllopsqväde, och i jan. 1670 dömdes
han att under ett år “holla sig från
denna stadsenz societet och
gemenskap“. Efter förvisningstidens slut
kom han tillbaka till hufvudstaden
och tillbragte sedan derstädes den
korta återstoden af sitt lif. Sommaren
Sami. af Fack-Lex., IV.
1674 blef han i ett envig ihjälstucken
af en löjtnant Storm, på en källare
vid Kindstugatan. För öfrigt äro hans
lefnadsoniständigheter till största
delen okända. Den länge trodda
berättelsen om ett förhållande mellan
honom och en ad el ig fröken har visat
sig bero på en förväxling. J.
beskrif-ves af de fleste såsom en i sedligt
hänseende djupt sjunken person, men
har af några forskare blifvit
karaktäriserad som -en starkt själfbtändig
natur, nöjd med en tarflig utkomst.
Som skald var han verksammast från
och med år 1668. Ypperst bland hans
dikter äro några salmer, som i
omarbetad form (465, 467 och
sannolikt äfven 463 i 1819 års salmbok)
fortfarande verka pä ett poetiskt
gripande sätt. Hans ofri ga
skaldestycken utgöras företrädesvis af
till-fällighetsstycken, oftast råa, nästan
plumpa, men ej sällan tillika sant
qvicka och genorabrusade af en
dityrambisk kraft, soin påminner om
Bell man. De bättre bland dessa hafva
förskaffat sin upphofsman rykte som
“1600-talets djärfvasfe och
mestfan-tasi-rike svenske humorist“; andra
deremot ega sin största märklighet
genom en särdeles opoetisk anordning
af raderna, hvarigenom qvädet får
utseende af en pokal, ett timglas, en
graf-sten eller dylikt. J. skref ofta vers
äfven på främmande språk: latin, tyska,
franska, engelska, italienska, ja till
och med holländska, och det med
särdeles stor skicklighet. År 1689 utgaf
J. Andersén en ofullständig och
okorrekt samling af hans skaldestycken,
under titeln Helicons blomster plåckade
ok vid åtskillige tillfällen ut delte af
Luci-dor dm olycklige (tryckår 1688, omtr.
1869 af Hanselli). Se skrift af J.
Linck. Denne skalds lefnad har
poetiskt behandlats af V. Stålberg, i
romanen “Lasse Lucidor den
olycklige“ (1850), och af K. O.
Wijkan-der, i teaterstycket “Lucidor“ (1854).
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
