Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lehnberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
son, militar-skriftställare, f. 1784, d.
1862 som general af infanteriet,
uträttade mycket för den militära
bildningens höjande inom landet, särskildt
genom sina Föreläsningar i
krigsvetenskapen (1817—18), sin Berättelse öfver
k. krigsakademien (1824), åtskilliga
ypperliga tal m. m. Led. af krigsv.
akad. 1811. Led. af vet. akad. 1828.
Lehnberg, Magnus, vältalare, f.
1758, blef 1776 student i Upsala,
prästvigdes 1785, efter att länge hafva
nödgats uppehålla sig genom
kondi-tionerande, kallades b. å. till
komministers-adjunkt vid storkyrkan i
Stock-lu^pa samt utnämdes 1788 till
hof-1789 till kyrkoherde i
Kungsholms församling, 1791 till prost
i Svartsjö kontrakt (entledigades
följande år på egen begäran), 1792 till
öfverhofpredikant hos
änkedrottningen, 1802 till öfverhofpredikant hos
konungen, s. å. till kyrkoherde i Jakobs
och Johannis församlingar samt 1805
till biskop i Linköpings stift. 1789
blef han invald i svenska
akademien, och 1800 utsågs han till teologie
doktor. Död 1808. Första
uppmärksamheten ådrog sig L. genom ett
Åre-minne öfver Birger Jarl (1788), hvilket
1787 erhöll stora priset i svenska
akademien, och sedan han 1788
vunnit samma pris för ett Äreminne öfver
riksrådet och r ks-amiralen Carl
Carls-sm Gyllenhjelm (1789), var han
allmänt ansedd för Sverges ypperste
vältalare. Han blef genast vald till
medlem af den prisbelönande
myndigheten, han var den förste som
fick dess lundbladska pris för utmärkta
literära förtjenster, hans skrifter
an-sågos som klassiska mönster och
framkallade en mängd efterhärmare.
Samtida konstdomare yttrade att “med
honom föddes den svenska
vältaligheten iull vuxen“. De skrifter, o som
L sedan offentliggjorde, voro:
Amin-nelsetal öfver riksrådet gr ef ve
Hermansson (1791), Tal på svenska akademi-
Saml. af Faek-Lex., IV.
ens högtidsdag (1805) samt en
samling Predikningar (3 delar, 1809
—13, många upplagor). Hans
Äreminnen och inträdestal utgåfvos
tillsammans 1819 och 1830. Både som
andlig och världslig talare utmärkte
han sig mest genom ett svassande
ordprål och en öfverdrifven
bildprakt samt genom stor brist på
värme och naturlighet i uttrycket. Men
dessa brister, som mera tillhörde
samtiden än honom särskildt, uteslöto ej
helt och hållet en viss kraft och ett
visst behag. Som andlig talare
ut-öfvade L. ett utomordentligt stort
inflytande, och som sådan blef han
upphofsmannen till en skola
predikanter, hvilka på ett ytligt språk
förkunnade ett slags filantropisk och
sentimental sedelära. Den förgudning,
för hvilken han under sin lifstid var
föremål, efterföljdes inom kort af en
nästan lika oinskränkt förkastelsedom
af den nya skolan. Se skrifter af
J. A. Lindblom, N. von Rosenstein
m. fl.
Leinberg, Karl Gabriel, finsk
pedagog, f. 1830, direktör för ett
folkskolelärareseminarium, har utgifvit en
Biblisk historia (1858, flere uppl.),
skildringar af Det äldre gymnasium
i Abo (1855), Helsingfors lyceum
under de 35 första åren af dess verksamhet
(1866), anteckningar om
Folkskoleför-hållanden i Sverige och Korige (1874)
m. ra.
Leijoncrona (Lejoncrona,
Leyon-crona), Kristofer, skald, f. omkr. 1660,
d. 1710 som svensk minister i
London, som det påstås af sorg öfver
nederlaget vid Poltava, var en bland
våra mest begåfvade skalder under
det s. k. stjernhjelmska tidehvarfvet
och tillhörde den riktning, som
hämtade sina mönster från Italien och
från lohensteinska skolan i Tyskland.
Mest uppburen blef han för sina
förträffliga visor, mindre för sina
sonetter och sestiner, h vilkas krysta-
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
