Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linné ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ste naturforskare något land kan
uppvisa. Han sysselsatte sig
företrädesvis med forskningar rörande
botaniken och omskapade
fullständigt denna vetenskap. Han gaf en
bestämd form åt växtbeskrifningen,
genom att infora artnamn och en
fast terminologi, och genom
uppställandet af sexual-systemet
(växtrikets indelning efter växternas
könsorgan) uppvisade han sammanhanget
inom växtvärlden samt bragte reda i
det kaos, som före honom herskat i
fråga om växtkännedomen. Genom
sin uppställning af växtslägtena gaf
han ”nyckeln till lösningen af
växtrikets vigtigaste problem”. Men L.
sträckte sina forskningar till alla
naturvetenskapens grenar och gjorde
epokgörande upptäckter inom de
flesta bland dem. Som skriftställare
utmärkte han sig genom sin
utomordentligt stora logiska reda och sitt
ovanligt enkla, men icke dess mindre
snillrika framställningssätt. Hans
större arbeten äro: Sy atema naturce
(1735), Fundamenta botanica (1736),
Bibliotheca botanica (I, s. å.), Flora
lappomca (1737), Genera plantarum
(s. å.), Hortus diffortianu8 (s. å.),
Oritica botanica (s. ä.), Ichtyologia
Ar-tedii (1738), Classes plantarum (s. å.),
Öländska och gotländska resam (1745),
Flora sueeica (s. å.), Fauna suecica
(1746), Wästgötha resa (1747), Flora
zcylanica (s. å.), Hortus upsaliensis
(1748), Materia medica (1749),
Fhilo-sophia botanica (1751), Skånska resan
(s. å.), Species plantarum (1753),
Claris medicinee (1766) och Mantissa
plantarum (1767), hvilka samtliga
utkommit i flere upplagor. Bland hans
smärre skrifter på svenska märkes
särekildt ett i vetenskapsakademien
hållet Tal om märkvärdigheter uti
insekterna (1739). Hans Egenhändiga
anteckningar om sig sjelf utgåfvos 1823
af Ad. Afzelius, hans Anteckningar
otn Nemesis divina 1848 af El. Fries,
hans Opera hactcnus inedita 1873
(forts, följer) af E. Ährling, hans
Svenska arbeten i urval 1878—80 af
densamme och hans Lefnadsminnen 1877
af A. Ahnfelt. Se skrifter af Agardh,
O. E. A. Hjelt, Hedin, G. Ljunggren,
E. Risberg, Starbäck, Warmholtz,
Ährling m. fl. L:s lif har poetiskt
behandlats af H. Sätherberg i en
1879 utgifven större diktcykel, kallad
”Blomsterkonungen”. En kolossal
bildstod öfver L., 1885 upprest i
Humlegården (Linnéparken) i
Stockholm, är huggen af Fr. Kjellberg.
Bland L:s svenske läijungar
märkas: A. Hasselqvist, P. Löfling, P.
Forskål, P. Os beck, A. Sparrman,
K. P. Thunberg, Ad. Afzelius m. fl.
2. Karl von i., den förres ende
son, botaniker, f. 1740, blef redan
1759 demonstrator i botanik vid
Up-sala högskola, fick 1763 konungens
afväntningsbref på fadrens professur,
promoverades 1765 till medicine
doktor och efterträdde 1778 sin fader
som professor i botanik Död 1783.
L. utgaf flere botaniska arbeten pa
latin.
Linnström, Hjalmar, bibliolog,
f. 1836, f. d. bokförläggare i
Stockholm, har om vår literatur gjort sig
i högsta grad förtjent genom att
utarbeta ett tillförlitligt och
innehållsrikt Svenskt boklexikon f ör aren 18 30
—1865 (1867—84). Dessutom har
han redigerat några på hans eget
förlag utkomna större arbeten, bl.
a. en illustrerad Sveriges historia fran
äldsta tid till våra dagar (6 bd, 1875
—81, förf. af O. Montelius, H.
Hilde-brand, O. Aliu, M. Weibull, M.
Höjer, R. Tengborg, S. Boethius,
T. Säve m. fl.).
Linroth, Klas Maurits, medicinsk
författare, f. 1848, sedan 1882 förste
stadsläkare i Stockholm, har
utgif-vit: Blodkärlssvulstema och deras
behandling (1879), Om folksjukdomames
uppkwnst och utbredmng (1884) m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
