Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordenflycht ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
staden, der hon sedermera lefde
under sitt familjenamn. Snart ryktbar
genom sin forfattar-verksamhet, och
äfven genom sina romantiska öden,
lifvades hon till en rik produktion,
brefväxlade med åtskilliga bland den
tidens’ utländska literära storheter,
samlade kring sig en utvald krets
af vitterhetsidkare och stiftade 1753
det samfund, som efter hennes död
blef ryktbart under namnet UtUe
dulci (se d. o.). Men dels sjuklighet
och dels en ny, häftigt uppflammande
passion till den sedermera som
ekonom och vältalare bekante J.
Fischer-ström, förmådde henne att 1762 ånyo
slå sig ner på landet, i närheten af
Skokloster (midt emot en egendom,
som hennes älskade hade arrenderat),
och der afled hon d. 28 juni 1763
— enligt en sägen kastade hon sig
i sjön, då hon trodde sin ”vänskap”
ej längre vara besvarad.
Det arbete, hvarmed fru N. först
ådrog sig uppmärksamheten, var en
samling af åtta sångstycken (med
epilog), hvilka voro skrifha på
allmänt kända melodier och utkommo
under titeln Den sörgande
turturduf-van (1743). Sedan hon flyttat till
Stockholm, böljade hon utgifva en
poetisk årsskrift, kallad Qvinligit
tankespel af en herdinna i Norden (utkom
åren 1744, 1745, 1747 och 1750),
hvil-ken företrädesvis innehåller
”moraliska tankar” äfvensom bröllops- och
grifteqväden, men äfven en eller
annan täck idyll. Samtidigt med första
årgången utkommo hennes poetiska
Tankar om skaldekonsten» nytta i ett
väl inrättadt land (1744), och derefter
följde en större fosterländsk
”glädjedikt”, kallad Den frälsta Svea (1746).
Alla dessa arbeten anses tillhöra den
första perioden af författarinnans
poetiska utveckling, under hvilken
period Frese, Rudeen, Spegel eller
tyskarna tjenade henne som förebilder,
der hon ej lyfte sig till någon större
själfständighet. Efter 1753, då hon
blef medelpunkten för en samling
yngre skalder (Creutz, Gyllenborg
m. fl.), böljade hon göra sig förtrogen
med de franske författarna, och då
hon snart betraktade franska
vitterheten som blomman af poesi, fick
hennes egen diktning sin prägel af
de franska mönstren. Ett bland
hennes första skaldestycken i den nya
smaken var Konung Carl Gustafs tåg
öfver Bält (1754), och hennes öfriga
dikter från samma period utgjordes
dels af herdaqväden, elegier, idyller,
visor och oden (i sällskapets
vitterhetsarbeten), dels af en samling
Andeliga skaldeqväden (1758, aftryck
ur ”Qvinligit tankespel”). I formelt
hänseende utgöra hennes senare
arbeten ett stort framsteg, och i
åtskilliga bland dem står hon, med
af-seende på versens korrekthet och
språkets renhet, ej långt tillbaka för
en Kellgren eller en Leopold, som
hörde till en följande period.
Genom sina rent lyriska dikter, särdeles
de erotiskt idylliska, utöfvade hon
ett stort inflytande på den följande
vitterheten, genom den varmare känsla
och det högre lif, som hon ingöt i
den svenska diktningen. Fru N.
sysselsatte sig äfven med planer på
romaner, dramer och
lefnadsteckningår. Bland hennes på prosa
författade arbeten märkas berättelsen
Fröjas räfst, en uppsats om De svenske
poeter äfvensom några Tankar om
men-niskans intet och allt. Hon utgaf
dessutom sin makes skrifter, under
titeln ”Amaranter” (1744). Efter
hennes död utgaf Fischerström hennes
Utvalde arheten (1774, jämte
lefhads-teckning; 2:drauppl. 1781), och
sedermera har Hanselli utgifvit hennes
Samlade skrifter (1852). Hennes lif
har poetiskt behandlats bl. a. af
Vilh. Stålberg, i romanen Hedvig
Charlotta Nordenflyeht (1757). Se
våra större literaturhistoriska verk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
