Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paavo Suomalainen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt 1832 adjunkt i kemi och
farmaci vid Karolinska institutet. 1835
nödgades han, på grund af
försumlighet i ämbetsgö rom ålen, lämna
denna befattning, och derefter lefde han
som publicist i Linköping, hvarest
han utgaf tidningarna Östgöta
corre-spondenten (tills, med K. F. Ridd
erstad) och slutligen Östgöta gazetten.
Död 1854. ”P. intager i vår
litera-turhistoria en alldeles särskild plats,
såsom en åtminstone hos oss
oupp-hunnen mästare inom den personliga
sarkasmen.” Hans ryktbaraste
humoresk är Yttersta dotnen i Kräkvinkel
(mot biskop Hedrén), och märkliga
äro äfven hans i Aftonbladet 1834
intagna Bref till Svenska Minerva, i
hvilka Tegnér på ett oförsynt, men
glänsande qvickt sätt angreps. I
bokform utgaf han icke mycket: En
liten lustresa, skildrad i bref till V.
von B. (1848), Bref frän Stockholm
under riksdagen 1847—48 (1849) m.
m. Det mesta af hans skrifter har,
under titeln Eldbränder och gnistor,
utgifvits ai A. Ahnfelt (två uppl.
1876).
Palmberg« 1. Johan P.,
naturforskare, d. 1691 som kyrkoherde i
Strängnäs stift, utgaf en Sexta Jlorea
suecana eller svenske örtekrantz (1684,
omtr.), vår första svenska flora, hvil ken
allmänt begagnades som
undervisningsbok, ända tills Linné sextio år
senare utgaf en ny.
2. Pseudonym för R. G.
Mo-dée.
Palmblad, Vilhelm Fr edrik, lärd,
kritiker, novellist, f. 1788, blef 1806
student i Upsala, sedan han redan
förut, till följd af halthet utesluten
från ungdomens lekar, ej allenast
hade läst ovanligt mycket, utan äfven
skrifvit en mängd de mest olika
saker. Kort derefter upptagen till
ledamot i sällskapet ”Musis amici”,
var han med om att gifva detta
sällskap en ny organisation och ett nytt
namn, ”Aurora-förbundet”, som skulle
antyda de ungdomliga planerna till
en omhvälfning af hela den svenska
literaturen. För att i sin mån
bidraga till denna literaturens
pånyttfödelse inköpte P. redan 1810,
tillsammans med A. Stenhammar, det
akademiska boktryckeriet, och
deri-f rån utsände han sedan som
boktryckare sina vänners, den s. k. nya skolans,
literära organ: Phosphoros (årg. 1810
—12, tr. 1810—14), Poetisk
kalender (för 1812—22) och Svensk
litteratur-tidning (för 1813—24), i hvilka
han själf var en bland de
verksammaste och mest framstående
medarbetarna (jfr Nya skolan). 1815 blef
han filosofie magister, 1822 docent i
svenska historien, 1825 e. o. adjunkt,
1827 adjunkt i historia och statistik
samt 1835 professor i grekiska. Död
1852.
P. var en bland de flitigaste,
mångsidigaste författare, som vår literatur
har att uppvisa. Han var den unga
skolans förnämste kritiker, mera
sansad, skarpsinnig och kunskapsrik än
någon bland de öfrige, men han var
tillika den nya skolans förste
novellist och författade på sin ålderdom
tvänne romaner, hvilka ega ett ej
ringa värde som konstverk. P. var
ock framstående som historiker,
geograf, arkäolog, pedagog, politiker m.
m. Som poet försökte han sig äfven,
men utan framgång, och ej ens hans
versifierade öfversättningar från
grekiska skalder hafva tillfredsställt en
strängare kritiks fordringar. Hans
prosa deremot var ypperlig.
Liksom han i sin ungdom gick i spetsen
för oppositionen mot den äldre
riktningen inom vitterheten, förde han
på sin ålderdom konservatismens
talan i politiska frågor, särskildt i den
af honom sjelf utgifna tidningen
Tiden (1848—51). Bland hans
skrifter märkas: Fakestina, geographisk,
archceologisk och historisk beskrifning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
