Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utforska med afseende på frågan om thronföljare. Till Norge
skyndade öfverstelöjtnant Adlersparre att genast sprida
underrättelsen om regementsförändringen genom bref till general v.
Staffeldt, hvarpå följde en liflig skriftvexling, äfven med prins
Christian. Den 4 April tog general Armfelt sig anledning af
sitt återinträde i befälet öfver vestra arméen att skrifva till
prinsen ett smickrande bref, som han slutade med uttryckandet
af sin otåliga väntan på prinsens order om en »formlig
våpenhvila.» Härpå svarade prinsen den 7 April, att han ansåg det
redan gällande vapenstilleståndet vara tillräckligt, sedan krigets
Orsak var aflägsnad och kriget således kunde betraktas såsom
slutadt Fångames utvexling gaf anledning till brefvexlingens
fortsättande, hvarvid general Armfelt använde öfversten baron v.
Plåten, för att öfverföra hans bref af den 11 ApriL — Under
tiden tillät prins Christian alla fångna svenska officerare, som
derom anhöllo, att resa hem på deras hedersord att återkomma,
om fiendtlighetema åter utbröto, och höll för dessa liksom för
alla, hvilka såsom kurirer honom tillsändes, tal om fördelen för
Sverige, att genom konung Fredriks val till tronföljare förena
de båda nordiska rikena till en stat, hvarom han äfven enligt
sin rapport till konungen sökt öfvertyga baron v. Platen. För
öfrigt rapporterade prinsen flitigt till sin konung allt, som om
tilldragelserna i Sverige kom till hans kunskap samt om det
offentliga, som de till honom ställda bref och meddelanden från
svenska sidan, innehöllo. Det fanns ingenting i prinsens
tillgöranden, som berättigade att misstänka hans uppriktiga trohet
mot Danmark och dess konung, eller att han gynnade deras
åsigter, som ville förena Norge med Sverige. Icke destomindre
uppstod en sådan misstanka, som från konungens omgifning
öf-vergick till honom sjelf och föranledde kanslipresidenten Kaas’
utnämnande .till ledamot af regeringskommissionen i Norge, för
att der Öfvervaka och inrapportera prinsens uppförande. Bland
det talrika parti i Sverige, som arbetade på prinsens val till
tronföljare, hoppades de flesta att dermed vinna Norge samt
talade högt och allmänt om detta, hvilket derföre Snart blef
bekant i Köpenhamn och väckte misstankan om prinsens
medvetenhet Härtill kommo de prof på försonlighet som svenska
regeringen visade Norge. Spannmålstransportema stördes icke
mer, och så väl örlogsmän som kapare på vestra kusten
för-X bjödos att uppbringa danska fartyg, hvilket gaf norska regerings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
