Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J —! lera, sandig lerjord som innehåller £ — men lerhaltig
sandjord TV — iV *era*
3) Kalken finnes utbredd öfver hela jordklotet, såsom
kalkjord, kalksten, krita, kalkspath, gips, marmor, tuflsten m. m. och i
ben af djur och skal af skaldjur, samt upplöst i flera vatten.
Kalken i sitt rena (osläckta, frätande) tillstånd ingår
äfvenle-des, såsom leran, förening med vatten, men såsom jordmån
torkar den fortare än leran, likväl mindre fort än sand, upptager
äf-ven fuktighet och, i det förstnämnda tillståndet, kolsyra ur luften.
Kalken uppluckrar och värmer, och är derföro särdeles att
rekommendera för sur och kall jord och för lerbotten. Kalken
upplöser äfven uti jorden befintliga organiska beståndsdelar och tillreder
dem till växtföda, och verkar gödande, ehuru blott medelbart; han
verkar isynnerhet fördelaktigt vid uppodling af dy- och mossjord,
upplöser vidare de i jorden befintliga och för vegetationen så
nyttiga salterna. Isynnerhet för den höga norden är kalken i marken
af stort värde, ty han befrämjar och påskyndar-växtligheten genom
sin värme. Frukterna mogna tidigare och blifva smakligare i följd
af kalkens upplösande egenskapar. Kalken tillblandas bäst i nyss
släckt tillstånd. (När den släckta* kalken får ligga utsatt för luften,
upptager hon äfven kolsyra och ligger sedan såsom kolsyrad kalk i
jorden.)
Jord, som innehåller } sådan kolsyrad kalk, kallas kalkjord;
är den mindre blandad kallas den kalkaktig. För vårt ändamål
borde dess qvantitet, för de flesta fall, ej öfverstiga TV* Finnes ej
humus eller salter i jorden, är kalken af föga nytta, utom der den
värmer, ty så mycket kalk de fleste växterna behöfva till
upptagande vid deras växt, finna de nästan öfverallt.
4) Mergel. Sand och lera tillsammans med £ — \ kalk
bildar mergel och kallas då, allt efter som den ena eller den andra
af dem är öfvervägande, för kalk-, sand- eller lermergel.
Mergelns egenskaper kunna bedömas af det, som vid de
nyssnämnda ämnena blifvit uppgifvet. Sandmergeln passar derföre bäst
tijl förbättrande af lerbunden jord; kalkmergel till förbättrande af
kall, fuktig jord, och lermergel för sandjord. Mergel igenkännes på
dess brokiga färg, men isynnerhet då man slår någon syra på
densamma, såsom svafvelsyra, stark ättika m. m., då han fräser, till följd
deraf att denna syra borttränger kolsyran ur den kolsyrade kalken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
