Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pekfingret utbrytes ögat åt högra sidan, med det sköldformiga
barkstycket. Sedan efterses om ögats inre kärna eller rot har följt med;
sitter densamma, som ett litet knappnålshufvud, qvar på qvisten,
der-ifrån skölden togs, så duger icke ögat, och tiden för okuleringen
är då redan förbi för den sorten; men ibland lossna de åter efter
ett varmt regn, eller tidigt på morgonen, då de ännu äro
uppfriskade af daggen. Lossnar ögats rot, men sitter icke riktigt fast
i ögat eller i sitt skal, utan faller ut, då är qvisten för saftig och
blifver först lämplig då den vissnat litet mera, eller också väntar
man några dagar med att okulera denna sorten. Har man mycket
att okulera, aktar man likväl icke mycket derpå om ögat lossnar
eller icke, utan man afskär detsamma ifrån okulerqvisten med en
helt tunn spån. Detta är enklare än den förut beskrifna metboden,
går fortare och är ganska säkert. Härtill fordras en mycket hvass
och tunn knif. Operationen förrättas på följande sätt: Man skär
i—£ tum ofvanför ögat, litet djupare än genom barken, sätter då
knifven £—£ tum nedanför ögat och skär uppåt en tunn spån, så
att ögat med sitt bladskaft kommer att sitta midt på densamma.
Här kan man vara säker om att ögats inre kärna har följt med»
På somliga arter, vid hvilka ögonen sitta på en mindre eller större
upphöjning, t. ex. Aprikoser och vissa Päron-varieteter lyckas
endast okulering med en liten träspån. Genast efter det att ögat
tagits ifrån okulerqvisten, bör det också insättas i stammen,
annars borttorkar det, isynnerhet är det vid körsbärsträds okulering
nödvändigt att ej dröja. På det att man må hafva båda händerna
fria, tages stjelken, som sitter vid det utskurna ögat, emellan
läp-parne, men utan att fukta ögat på undra sidan. Därefter skäres i
stammen helst åt norra sidan, 3—6 tum ifrån marken, när trädet
är ungt, eller annars i kronan på passande qvistar, nära intill
deras vidfästning, på ett jemnt ställe, först en tvärskärning, litet större
än ögats bredd, och sedermera ifrån midten af denna tvärskärning
en långskärning, helt litet längre än ögats längd, men båda endast
igenom barken. Inskärningen erhåller då utseendet af ett “f. Med
den på knifskaftet befintliga benskifvan lossas nu barken på båda
sidor om långskärningen, så att der blifver tillräcklig plats att skjuta
ögat ned. Ar ögat nedstucket (se fig. 12 b) tryckes detsamma
sakta intill stammen och ombindes med mjuk bast, eller bättre med
ullgarn, som tages dubbelt. Ullgarnet har det företrädet, att för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
