Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deras växtlighet, på 3—5 ögon och der qvistarne ligga för tätt
eller korsa hvarandra, borttagas några alldeles.
Under hårda vintrar lida de ibland, och det är derföre
rådli-gast att nedböja buskarne, eller de små träden om hösten, och
täcka dem med granris.
§ 146. Hallon, Rubus Idceus, hörer lifl familjen Rosaceæ,
underafdelningen Polentilleæ, och efter Linné till 12:té klassen, 6:te
ordningen (Icosandria Polygynia); växer vild öfver hela Europa,
Nordasien och Nordamerika.
Hallonbusken håller till godo med en dålig, skuggig plats,
men lemnar der ingen betydlig afkastning. Bäst trifves han och
godtgör den åt honom offrade uppmärksamheten och mödan, genom
rika skördar af bättre och mera smakliga frukter, om han sättes på
en solrik, mera fuktig än torr plats, och uti starkt gödd, något
ler-och litet kalkblandad jord.
Bästa planteringstiden är våren. Man utväljer då goda rotskott
från förra året, som äfven hafva en rikedom af rötter, afskar
stammen på 1—\\ fot och sätter helst 3 plantor tillsammans på ett
ställe. Man sätter dem antingen i rader på 3—4 fot emellan
plantorna och raderna. Hätt väl kan man äfven sätta dem på
blom-sterrabatlerne, antingen ensamt, på 10 fots afstånd, eller omvexlande
med högstammiga törnrosor. De äro här vackra, isynnerhet under
fruktmognaden. Äfven som häckar kunna de användas. Första året
erhåller man sällan frukt, men det följande bära buskarne rikligt.
Om under sommaren rotskott visa sig, bortplockas de alla ända till
5 de bästa, som man låter växa ostörda. Följande vår bortskäras
alla de äldre stammarne och af de unga bibehållas vid kraftig
växtlighet alla 5, som uppväxte under förra sommaren; var växtligheten
deremot svag, så qvarlemnas endast 3 eller 4. Ungefärligen en
fot af de unga stammarnes öfra ända bortskäres. Under sommaren
qvarlemnar man åter endast 5 de bästa rotskotten vid hvarje stånd,
hvilka följande året åter skäras nå^ot tillbaka, och de äldre (de som
hafva burit frukt) borttagas åter alldeles. Så förfares hvarje år.
De unga rotskotten låter man alltid växa fritt, men de som
bära frukt, fästas vid störar, eller om de slå i rader, emot en läkt
eller längre stör, som man har fästat emot stadiga störar, 3—4 fot
högt ifrån marken.
Köksträdgården. 10
»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
