Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d) I afscende på bladens färg är det vackert, att ställa de
mörka mera i midten eller i bakgrunden, och de ljusa mera
åt kanterne. Ljusa framför mörka kontrastera ncmligen
starkare än tvärtom, emedan den mörka grönskan blir mörkare
genom längre afslånd* och den ljusa grönskan blir mindre ljus,
då den befinner sig längre ifrån ögat. Färgerna måste här i
större och mindre massor öfvergå i hvarandra. En grupp af.
alldeles mörkbladiga träd blir vackrare och erhåller ett mera
intagande utseende, då några ljusa sorter tillblandas eller
ställas främst vid de framstående bugterne. Träd vmed ljusa blad
vinna åter då man tillsätter några mörkbladiga, helst vid de
tiilbakagående inskärningarna, hvarigenom brytningen nf ljus och
skugga förstarkes.
e) Långsamt växande träd bör man egentligen endast
undantagsvis ställa tillsammans med fort växande; allraminst bör
man ställa de förstnämnda bakom eller emellan de sednare:
de skulle då, innan de hunnit växa upp, blifva förqväfda af
de sistnämnda.
f) Planteras stora trädpartier på en alldeles jemn plan,
så väljas med hvarandra harmonierande höga, halfhöga och låga
träd, och dessa användas i sådana större eller mindre partier,
så att deras kronor emot horizonten beteckna en storartad
skön-hetslinie. En sådan skönhetslinie är lättare att uppnå genom
val af trädslag, än genom upphöjning och försänkning af
jordytan; isynnerhet bör en sådan anordning af träd iakttagas åt
trädgårdens gräns, så att det icke må se ut som voro
trädgården omgifven med en grön mur eller häck.
§ il. Ofvergångarne ifrån det ena trädslaget till det
andra måste äfven bildas naturenligt. Då en skog i den ena
ändan består af en art, i den andra af en annan, och dessa arter
mot midten gå in i hvarandra, sker detta på det sätt, att den
ena i större eller mindre massor träder in på den andras
område, så att slutligen* endast få representanter synas af den
arten, som först var ensamt rådande, och att densamma
slutligen alldeles försvinner. Skarpa gränsor-se vi ingenstädes i
naturen. Så måste också vi ordna våra öfvergångar, i fall de
ej skola göra ett obehagligt intryck på vårt öga, likasom i mu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
