Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Likväl söker man att plantera alla utan undantag. Mail
har t* ex. i sednare tider med särdeles god framgång planterat
träd af 30—50 fots höjd och med 1 fots diameter i stammen.
Vid nya anläggningar sätter man gerna någrai sådana på
gräsplaner, vid tempel o. s. v.
§ 4* Det är ej likgiltigt hvarifrån man tar de till en
trädgårdsanläggning behöfliga träd och buskar. Bäst är det om
de på samma lokal äro uppdragna af frön, sticklingar eller
af-läggare; åtminstone böra de ej vara uppdragna på en jordmån,
som är bättre än trädgårdens, eller införskrifvas ifrån varmare
klimatet, ty det händer då ofta, att de minst nogräknade och
de mest härdade finna lokalen och klimatet otjenliga; i förra
fallet blifva de magra och sjuka, i det sednare frysa de bort.
Det lyckas äfven rätt ofta att i trädgårdarne inflytta träd
och buskar ur vildmarken. Detta bör likväl ske med stor
för-sigtighet, ty dessa äro icke planterade förut, och så väl i följd
deraf, som af den hårda jordmån, 1 hvilken de uppväxt, ärö
rötterna ofta små och genomflätade af andra rötter, så att man
icke kan erhålla dem hela. Dessa växter dö ej sällan efter
planteringen, ifall de ej under det första året skötas med
största omsorg. Men hafva de en gång koloniserat sig rigtigt uti
trädgården, så bruka de också sedan trifvas ganska väl.
§ 5. Man må nu erhålla träd och buskar från
vildmarken, eller ur egna eller främmande trädgårdar, så är det
nödvändigt att erhålla dem med så mycket som möjligt
oskadade, hela och friska rötter. Det är en elak vana, som ännu
är allt för mycket gängse, att man ej tror ett träd kunna växa,
utan att det vid planteringen har mistat hälften af rötterna,
och i synnerhet de rötter, hvilkas förrättning det är att föda
trädet. Det är underligt nog, att så behandlade träd icke
alltid gå förlorade. Med största omsorg måste man förfara vid
upptagandet af träd och buskar, icke såra rötterna, så litet som
möjligt stympa dem, och så gå till väga, att de icke under
uppgräfningen hinna torka. Den längre tid, som härtill
användes, ersättes rikligt af ett bättre resultat.
§ 6. Träd, som äro kinkiga vid flyttningen, t. ex.
barrträd, söker man helst plantera med klimp eller, om man sjelf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
