Med ånga och elektricitet. Minnesskrift med anledning av 25-årsdagen av Sveriges Lokomotivmannaförbunds tillvaro / 19 (1933) Tema: Electricity, Railroads Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från ånga till elektricitet i järnvägsdriften

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Faradays "skiva".

Siemens Dynamo.

förutsättningar och den allmänna välfärden i övrigt låter sig göra. Elektroloket
förenar nämligen i sig alla de fördelar de mest moderna ångloken
kunna uppvisa, men har därutöver en stor del andra, som avgöra dess
överlägsenhet och det är detta, som trots den korta tid elektriciteten
använts som dragkraft för tågens framförande likväl givit denna
kraftkälla dess företräde.

Den moderna, elektrotekniken omspänner en försvinnande kort tid
men av en oerhörd utveckling karakteriserad historia.

Elektriska fenomen, såsom åska och blixt, magnetism m. m. voro
visserligen kända såsom sådana sedan århundraden tillbaka, men först
efter 1820 gjordes de rön, som blevo grundläggande för den elektriska
maskintekniken. De försök, varmed dansken Örsted (1820) påvisade den
elektromagnetiska kraften, kunna härvid betraktas som utgångspunkt,
då den moderna elektrotekniken som bekant är baserad på växelverkan
mellan magnetism och elektrisk ström. Faradays (1831) mellan tvenne
magnetpoler roterande metallskiva var baserad på denna princip och
kan sägas hava utgjort inledningen till kraftalstringstekniken eller
med andra ord, Faradays "skiva" var i själva verket den första
elektriska generatorn. Först år 1867 uppfanns dynamon av den tyske
uppfinnaren Werner v. Siemens, som därmed löste problemet att
förvandla mekanisk kraft till elektrisk starkström.

Genom förbättringar i ankartyper och lindningssätt ernåddes
efterhand en mer jämn och regelbunden spänning än i den av Siemens
konstruerade dynamon. Grammes ringankare samt kommutatorn jämte
tysken Heffner-Altenecks trumankare förde i detta hänseende
dynamotekniken framåt i praktiskt avseende. Genom ringankaret blev
spänningen nära nog konstant. De första användbara elektriska
maskinerna voro avsedda för likström, men i och med trefassystemets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>