Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förbundets övriga verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En blick i förbundets 3-årsberättelser bringar i erinran bl. a. en hel
del frågor, där förbundet med växlande framgång biträtt
medlemmarna såsom beträffande bestraffningar, beklädnad, befordringar,
pensioner, semester, vikariatsersättning, förhandlingsordning, förbättringar
å lok, i stallar och överliggningsrum, bemanning å lok m. fi., för
vilka utrymmet icke medgiver någon utförligare allmän redogörelse.
Endast enstaka av dem skola här i största korthet beröras.
Jr örbundsstyrelsen hade i skrivelse den 22 november 1910 till Kungl.
Järnvägsstyrelsen hemställt om ändring av en order 774, enligt vilken
order eldare som tjänstgöra som förare ägde erhålla en ersättning av
50 öre per dag, då vikariatet varat 15 dagar eller däröver.
Lokomotiveldarna, som före nämnda orders tillkomst erhållit dylik ersättning
utan omnämnda begränsning nedåt, voro synnerligen missbelåtna med
föreskrifterna i den nya ordern, som även tillämpades på ett sådant sätt
att irritation uppkom. I sin skrivelse till Kungl. Järnvägsstyrelsen
anförde därför förbundsstyrelsen, "att nämnda bestämmelser givit
rum för allsköns godtycke och trakasserier från det befäls sida, vilket
äger i sin makt att låta dessa bestämmelser verka så ofördelaktigt som
möjligt." Dessa påståenden ansågos förgripliga och måste beivras.
Utredningen visade att fall ofta förekommit då vikariat avbrutits efter
13 och 14 dagar samt till och med att inom trafikavdelningen order
meddelats, att vid konduktörstjänst ingen vikarie fick tjänstgöra mer
än 14 dagar. Detta sades emellertid hava skett för att tillgodose
järnvägens ekonomiska intresse och var ej något "godtycke", varför
förbundets ordförande ådömdes 3 dagars löneavdrag för "klandervärt
uppförande".
Bestraffningen överklagades, varvid frågans såväl rent sakliga som
principiella innebörd vidrördes. I det senare avseendet var
bestraffningen anmärkningsvärd därför, att en tjänsteman ådömts disciplinärt
straff för åtgärd vidtagen utom tjänsten såsom ledamot av en
förbundsstyrelse. Förbundsstyrelsen gjorde också gällande "att
Järnvägsstyrelsen genom berörda beslut såväl materiellt som formellt överskridit
sin disciplinära domsrätt", samt att föreningsrätten kränkes, därest ej
åtskillnad göres mellan en tjänstemans åtgörande i tjänsten och de
uppdrag han fullföljer på uppdrag av sin organisation.
Kungl. Maj :t ansåg emellertid att förbundet icke var behörigt att
överklaga bestraffningen, varför vad förbundet anfört ej kunde komma
222
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
