Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förbundets övriga verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommissionen, varvid påvisades det orättvisa i att en gammal
lokomotivförare med ett tjugotal tjänsteår bakom sig ej äger rätt till mer
än 15 dagars semester under det att en nybefordrad kontorsskrivare
omedelbart erhåller 30 dagars semester per år. Kommissionen uttalade
sig också för förbättrade bestämmelser i sådan riktning, att antalet
semesterdagar skulle ökas successivt efter levnadsåren. För S. J.
personal blev också denna fråga mera tillfredsställande ordnad vid 1920
års lönereglering.
lensionsbeloppens storlek samt pensionsåldern ha likaledes varit
föremål för vår organisations intresse, vanligtvis i samarbete med
övriga järnvägsmannaorganisationer. Vid den förändring i
pensionsbestämmelserna, som genomfördes fr. o. m. år 1910, sattes
pensionsåldern för lokomotivförare till 60 år samt för övrig personal i
driftstjänst till 63 år. (För lokomotiveldare skedde en motsvarande
nedsättning eller från 63 till 60 år genom tillkomsten av nytt
pensionsreglemente år 1920.)
I uttalande till statsrådsprotokollet vid avgivande av proposition till
1909 års riksdag anförde departementschefen f oljande: "Det lärer
väl vara otvivelaktigt, att ingen annan tjänstgöring inom
järnvägsförvaltningen ställer så stora fordringar på tjänstehavarens andliga och
kroppsliga vigör som just lokomotivför-arens" Uttalandet är ju värt
att taga fasta på även vid andra tillfällen än då det gäller
pensionsfrågan. Tillsammans med Sv. järnvägsmannaförbundet har under
senare år yrkande framförts till statsmyndigheterna om pensionsålderns
begränsning till 58 år för lokomotivförare och eldare samt för övrig
personal till 60 år. Järnvägsdriftens utveckling i fråga om intensitet
och tyngd har medfört en sådan uppslitning av personalen, att ett
dylikt krav är ytterst berättigat. Men i jämnbredd härmed uppställer
sig kravet på förbättrade pensionsbelopp. En tidigare pensionering
nödvändiggör en förhöjning i de belopp som hittills utgått, såväl
beträffande ålderspension som vid de i allt större utsträckning
förekommande förtidspensioneringarna. Under senaste tid har dessutom frågan
om pension på lokomotivtjänstpenningarna för S. J. personal
aktualiserats. Vid en hel del enskilda järnvägar är redan denna fråga ordnad
genom att motsvarande ersättningsförmån där av förvaltningarna till
viss vid olika järnvägar varierande del anmälts till enskilda
järnvägarnas pensionskassa, varigenom såväl förvaltningarna som personalen
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
