Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förbundet och den övriga fackföreningsrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utgången av föreningsrättsstriderna på iSgo-talet lärde dock så
småningom arbetsgivarna att det fanns föga utsikt att hindra
fackföreningsrörelsens utveckling och därmed var också den kollektiva
formen för löneuppgörelserna tryggad samt fackföreningarna erkända
som förhandlande parter.
I och med denna utveckling framstod även för arbetsgivarna
nödvändigheten av inbördes sammanslutning. Arbetsgivarföreningar
organiserades och därefter utbildades så småningom en rättsordning med
riksavtal, som ersatte de lokala uppgörelserna. Dessa riksavtal, som
arbetsgivarorganisationerna i flera fall krävde att de skulle
genomföras för visst yrke eller hel industri, medförde efterhand, att frågan
om organisationsformen inom fackföreningsrörelsen kom under debatt.
Svårigheterna med flera organisationer, som självständigt och
oberoende av varandra opererade vid ett uppgörande av ett dylikt
riksavtal, medförde att förslag framfördes om de gamla fackförbundens
ersättande med sammanslutningar, organiserade efter industrilinjer.
Landsorganisationen har också numera gått in för en sådan
organisationsform, som även blivit genomförd med undantag för några
industrier där enstaka förbund ännu hålla på sin självständiga ställning som
fack- eller yrkesorganisation.
De bland lokomotivpersonalen i Sverge på iSgo-talet bildade
organisationerna, vilka mera ingående behandlas på annat ställe i denna
skrift, voro visserligen till formen s. k. självhjälpsföreningar med
uppgift att vid dödsfall utbetala ett visst belopp till de efterlevande,
men att de även avsågo att företräda lokomotivpersonalen i dess
intressefrågor torde likväl vara odiskutabelt. Den allmänna uppfattningen
var den tiden sådan, att man ansåg sig nödsakad att maskera avsikten,
nämligen bildandet av verkliga fackorganisationer lika dem, som vid
samma tidpunkt förekommo bland andra yrkesarbetare.
Meningsmotsättningarna inom dessa organisationer vid såväl S. J. som E. J. rörde
sig sålunda i huvudsak om huruvida lokomotivpersonalen skulle kunna
framträda med öppet visir såsom fackorganisation och naturligtvis
också att organisationerna även till gagnet blevo sådana. De förslag
angående sammanslagningen av de båda föreningarna samt beträffande
avgifternas storlek togo tydligen sikte på en sådan utveckling.
Före Sveriges Lokomotivmannaförbunds bildande lyckades man
visserligen ernå ett visst samarbete inom ramen av Nordiska
Lokomotiv-mannaförbundets svenska avdelning, men därmed vanns ej den
enhetlighet i uppträdandet som var erforderligt. I och med förbundets bil-
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
