Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medan vi vänta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
knappast. De ha, trots flera ansatser i stort sett, inte
förmått åstadkomma det oemotståndliga tryck som skulle
förhindrat eller förkortat kriget. Kvinnornas internationella
fredsvilja höjde sig år 1915 till en stor demonstration
Haagkongressen. Vid Europas kabinett utförde kongressens
utskickade sedan ett i krigets historia enastående
medlingsarbete. Skulle detta ha blivit resultatlöst ifall därbakom stått
Europas och Amerikas kvinnor i omutlig och obönhörlig
fordran på fred och en rättvis fred?
Dock, det är gagnlöst att sörja över krossade
förhoppningar eller stanna i en vanmaktskänsla.
Vi måste söka se framåt, men innan vi rikta blickarna
mot en morgondag, är det en sak vi måste konstatera. Vi
se icke framåt därför, att vi förlåtit det oförlåtliga, som nu
sker. Andra må anlägga planetariska synpunkter på det
lidande och den ödeläggelse, som nu går över världen och
klättra upp på seklerna och därifrån, själva stora, se deras
litenhet. Vi göra det inte. I våra ögon har vart och ett av
de ödelagda miljonerna av liv ett värde, och deras grymma
och meningslösa ruin, kroppslig och andlig, utgör en orätt
som icke kan utplånas, icke glömmas och icke dö.
Mänskligheten skall alltid bära med sig minnet av deras blod, som
den i dårskap utgjutit, dessa själar den sönderbrutit. Det kan
sägas, att människan icke är till för att vara lycklig, utan för
att växa. Men om det finns ett nog av prövning, som
befordrar själens växt, så finns det ett övernog, som förkrossar.
Under detta Övernog sucka nu oräkneliga skaror av män och
kvinnor. Man tänke bara på dem, som icke varit i tillfälle
att utföra några hjältedåd, eller lägga några dyra offer på
fosterlandets altare, men som svälta. Som efter månaders
kretsande kring hungersgränsen icke längre orka fasthålla
annan tanke i sin hjärna än den: vad skall jag sätta på
bordet till nästa mål?
De som äro så pass skonade att de förmå hålla huvudet
över dagsbekymrens vatten, tänka och skåda framåt, de ha icke
anledning att se ned på dem som, brutna, icke ha en tanke kvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
