Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
mig. Vad för slag? Hon kom emot mig med öppen
famn men jag höll mig på min kant.
Varför sitter inte mamma i salen?
Kära barn, svarade hon högst förundrad, jag
kan väl inte sitta i salen hela dagen.
Kan inte mamma åtminstone gå hem nu, så
att mamma sitter i salen, när jag kommer?
Jo, det kan jag, medgav hon och gick hem.
Så var den saken bra igen; fast inte riktigt bra.
Ty nu visste jag inte längre var jag hade henne,
när jag själv lekte i Carléns park.
På gatan hände mig ett och annat, som troget
inberättades till mor. Än hade en pojke lovat att
skära näsan av mig, än hade en buse hotat mig
med en yxa, än hade en häst hållit sin hov över
mitt huvud. Hade ingenting hänt, så hittade jag
på någonting men blev beslagen med osanning och
utskämd. Mina vanligaste äventyr voro av erotisk
art. Jag tyckte mycket om små flickor, men de
tyckte inte om mig, därför att jag kramade dem
så hårt. Flickorna sprungo och jag förföljde dem.
Pigorna i parken sa: Nog, märks det, att lian är
direktör Arnfeldts pojke. En av dem högg mig i
hampan, gav mig en klatsch där bak och viskade
i mitt öra: Du är så ful unge, så du borde skämmas
att springa efter flickor! Då lät jag dem vara ifred
en tid men började snart på nytt. Pigans
tillvitelse glömde jag dock icke och den förbittrade
mitt nöje och kunde plötsligt göra mig helt
mod-fälld. Vid ett annat tillfälle föll jag under jakten
pladask i en hästspillning. Nu jublade barn och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
