Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
om ordning, när den på något sätt lade hinder
för hans infall. I ett kort men kraftigt samtal med
rektor utverkade han tre dagars lov. Så gåvo vi
oss åstad. Första kvällen kommo vi till en gård,
vars namn jag glömt. Där bodde en
urgammal hovjägmästare. En gumma välkomnade oss.
Hovjägmästaren hade ännu ej stigit upp —
klockan var sju på kvällen — men bad de ärade
gästerna hålla till godo med en enkel måltid. I
matsalen stod ett oändligt långt bord dukat för
två, med kuverten på de båda kortsidorna. Ett
enda ljus brann på bordet och jag blev nästan,
mörkrädd i den stora, skumma salen, allra helst
jag knappt kunde urskilja far på andra sidan bordet.
Men hur var icke detta bord dukat! Det dignade
under tungt gammalt silver, ostindiskt pörslin och
kristaller. En hastig räkning av silvret gav vid
handen, att vi skulle få minst sju rätter mat, vilket
också stämde med vinglasens antal. Så farligt blev
det inte. Rätterna voro tre: en mycket vattenhaltig
soppa, en mycket segsliten harpalt och en liten
sevreskopp fylld med skämd äggröra. Vinet, varav
jag ingenting smakade, kom far att blinka
spasmo-digt; sex av de sju glasen förblevo obegagnade.
Kaffe bjöds ej.
När måltiden var undanstökad, infann sig
hovjägmästaren svept i en ganska trasig nattrock. Han
var ett levande skelett utan spår av kött på
kno-torna och hans infallna mun såg alldeles svart
ut i skumrasket. Han hälsade förbindligt på far
odh frågade om måltiden smakat. Därpå vände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
