Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
Far skrattade och så slutade hela den saken med
skratt. Men den store baronen fick en låg tanke
om mig, därför att jag låtit skrämma mig av
hunden. När vi träffades i stån, brukade han säga:
Jag tror att krummeluren är blek om nosen —
har han kanske mött någon liten hund? Det retade
mig och ännu mycket mer far.
*
På den tiden var far mycket stolt över mig.
När han var förargad på mig, trodde han visserligen
att jag var ett rötägg. Men när han> inte var
förförargad hyste han överdrivna föreställningar om
mina dygder synnerligast min flit och min
sanningskärlek. I själva verket var jag lat och min
sanningskärlek dukade som oftast under för mitt begär att
vara far till lags. När vi hade gäster i huset
förevisades jag och far höll lovtal. Det tyckte mor
inte om. Engång, då jag förevisats för ett antal
tanter och farbröder, sa far med låtsad blygsamhet:
Om Love är begåvad eller ej, får framtiden
utvisa. Men det är i alla fall en ovanlig pojke: han
gör aldrig något rackartyg.
Hur vet du egentligen det? inföll mor näbbigt.
Hur jag vet det? upprepade far alldeles häpen.
Vad menar du? Skulle jag inte veta det?
Han lär väl inte springa till dig och tala om,
ifall han gjort något rackartyg!
Far rodnade och rynkade pannan. Han var djupt
förolämpad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:36:14 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/medardus/0079.html
